Den 30 januari i år hittades den treåriga flickan död i en lägenhet i Norrköping. Hennes föräldrar, båda i 40-årsåldern, greps och häktades senare misstänkta för grovt vållande till annans död. Pappan avled i häktet drygt två veckor senare men mamman åtalas nu misstänkt för att ha orsakat flickans död.
Flickan föddes våren 2016 med abstinens och omhändertogs redan på BB. Mamman var underviktig och hade inte kommit på kontroller hos mödravården under graviditeten. När flickan var bara ett par månader gammal beslutade förvaltningsrätten med stöd av lagen om vård av unga (LVU) att flickan skulle tvångsvårdas och placeras i familjehem.
Psykisk ohälsa
I domen framhöll förvaltningsrätten att både mamman och pappan led av psykisk ohälsa och att de båda hade ett substansberoende. Pappan var vid den tidpunkten också häktad misstänkt för grov brottslighet.
Enligt rätten var hemförhållandena så dåliga att det fanns påtaglig risk för att den lilla flickans hälsa och utveckling skadades.
Knappt två år senare begärde föräldrarna att tvångsvården av flickan skulle upphöra, men socialnämnden beslutade att så inte skulle ske och att flickan skulle bo kvar i familjehemmet.
Positiva förändringar
I den utredning som socialnämnden gjorde innan de meddelade sitt beslut framkom att föräldrarna den senaste tiden visat vissa positiva förändringar i sin livssituation men nämnden hade tvivel kring hur stabila och varaktiga förändringarna var.
Dessutom hade föräldrarna inte lämnat prover för att visa att de inte använde droger och de hade inget fungerande samarbete med socialtjänsten.
Föräldrarna överklagade socialnämndens beslut till förvaltningsrätten. Mamman sade då att hon hela tiden haft förmåga att ta hand om sin dotter. Hon sade också att hon aldrig haft någon missbruksproblematik och endast använt läkemedel som hon fått utskrivna av läkare. Mamman berättade då också att hon nu hade ett förstahandskontrakt på en lägenhet och ett deltidsarbete.
Rätten avslog
Pappan, som vid det här laget avtjänat ett fängelsestraff för den grova brottslighet som han misstänktes för när dottern föddes, berättade att han nu hade en fast heltidsanställning med ansvarsfunktion och personalansvar.
Förvaltningsrätten avslog dock föräldrarnas överklagande bland annat motiverat av att de positiva förändringar som skett i mamman och pappans liv varat under relativt kort tid och att de inte visat någon förståelse för varför deras dotter omhändertogs.
Men föräldrarna lät sig inte nöjas med förvaltningsrättens beslut och överklagade till kammarrätten i Jönköping.
Umgänge fungerade
Hösten 2018 beslutade så kammarrätten att tvångsvården av flickan skulle upphöra.
Socialnämnden ville att tvångsvården skulle fortsätta med hänvisning bland annat till att föräldrarna inte lämnat drogprov, bristande kontakt med socialtjänsten och till deras psykiska hälsa.
En av dem som ställde sig bakom att flickan skulle få återvända till sina föräldrar var hennes juridiska ombud. Han argumenterade för att tvångsvården skulle upphöra bland annat eftersom umgänget mellan mamman och dottern, 90 minuter var tredje vecka, fungerat bättre och bättre och att flickan, enligt honom, tyckte att umgänget var ”kul”. Han tyckte också att föräldrarnas förhållanden förändrats så att det inte längre fanns någon ”påtaglig risk för flickans hälsa och utveckling” om hon skulle flytta hem till dem.
"Vilja och förmåga"
Kammarrätten skriver i domen att både föräldrarna nu visat att de har insikt i hur deras tidigare beteenden kunnat vara skadligt för flickan och att de visat på ”vilja och förmåga att påverka sina liv i positiv riktning”.
Enligt rätten var de båda föräldrarna så stabila att de skulle kunna ta hand om dottern på egen hand.
I domen konstaterar rätten också att det skulle var en stor påfrestning för flickan att lämna familjehemmet där hon bott i princip hela sitt liv. Men enligt ett vägledande avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen är det i sig inte skäl nog att låta flickan bli kvar hos familjehemmet.