Att studera vad som hände tidigt i människans historia kan vara besvärligt eftersom resterna efter individerna som levde då sedan länge brutits ned. En typ av material försvinner dock inte i första taget – tänderna. Mycket av det vi i dag vet om hominidernas utveckling kommer just från tandrester och då främst från analyser av käkben och emalj.
– Tänderna är otroligt resistenta. De motstår temperaturer uppemot 1 000 grader och är beständiga över tid. De påverkas inte av förruttnelse eller den omgivande miljön. Om de krossas förloras ju förstås information, men generellt är de enormt motståndskraftiga, säger Anna Jinghede, kriminaltekniker och rättsodontolog.
Bildar band
Problemet med delar som käkben och emalj är dock att de inte kan berätta om saker som skett under de senare delarna av en individs liv, när tandbildningen är klar. Det kan exempelvis handla om uppgifter kring barnafödande eller klimakteriet – det sista något som bara förekommer hos människan, späckhuggarna och grindvalarna, såvitt känt.
Nu tror några forskare vid New York University att de har hittat en metod som skulle kunna ge fler ledtrådar kring den typen av fenomen. De har tittat på en annan typ av vävnad, nämligen tandcementet, som omsluter tandrötterna och fortsätter växa genom hela livet.
Så fort tanden börjar kika upp ur tandköttet börjar cementet regelbundet bilda som band, liknande årsringar hos träd. Forskarna undersökte cementet på 47 tänder från 15 avlidna individer vars levnadshistorier var kända. Genom information från deras anhöriga visste forskarna exempelvis hur de flyttat genom livet, när de haft sjukdomar och vid vilka åldrar kvinnorna fött barn.
Såg spår
Forskarna undersökte cementet bland annat med hjälp av polariserat ljus i mikroskop och räknade ut en ungefärlig ålder för varje band. Det visade sig också att vissa strukturella förändringar hos vissa band kunde kopplas i tid till de händelser i livet hos individerna man kände till och som varit särskilt påfrestande fysiskt, som just barnafödande och menopaus, enligt studien som presenteras i Scientific reports.
Forskarna kunde också se att alla män uppvisade avvikelser vid banden runt 20-årsåldern, vilket de menar skulle kunna hänga ihop med förändringar i utsöndringen av testosteron.Det gick också att se spår av allvarligare sjukdomar och förändringar i livsmiljön.
Däremot kan man enligt forskarnas resultat inte använda cementets tjocklek som en indikator på hur gammal en individ blivit, eftersom den varierade både mellan individer samt mellan en och samma individs olika tänder.
Rättslig betydelse
Anna Jinghede säger att materialet i studien visserligen är litet, men att det stöds av tidigare kunskaper om hur fysiskt påfrestande händelser verkar kunna ge avtryck i tändernas vävnader. Exempelvis finns något som kallas neonatallinjen, en liten utfällning av tandmaterial som bildas på cellnivå i tandanlag hos ett barn när det föds – också det en stor fysisk påfrestning. Det kan vara en viktig pusselbit i brottsutredningar där ett spädbarn hittas avlidet, och mamman hävdar att det varit dödfött.
– Om neonatallinjen i tandanlaget finns där talar mycket för att barnet varit vid liv efter födseln, för den uppstår ju till följd av förlossning av ett levande barn. Finns det inte kan man mer sluta sig till teorin att barnet var dött redan i magen. Så de här fynden på cellnivå kan också ha betydelse i ett rättsligt avseende, säger Anna Jinghede.
Som rättsodontolog genomför Anna Jinghede undersökningar med fokus på mun och tänder. Det är mycket information man kan få fram om en person utifrån tänderna, som ålder, kön, ursprung och vanor och inte minst identitet, då tandläkare i Sverige enligt lag ska spara alla patienters journalanteckningar och röntgenbilder.
Resultatet av den nya studien signalerar att det sannolikt finns mycket, mycket mer vi kan lära oss utav forskning på tänderna, anser Jinghede.
– Tänder kan nog ge mycket, mycket mer spännande information än vad vi tidigare har förstått.