– När du väl var där var det väldigt svårt att ta sig loss, säger han om livet för de svenska kvinnor som reste till IS.
Han är expertvittne i rättegången i Lunds tingsrätt mot en 31-årig kvinna som är åtalad för grov egenmäktighet med barn, eftersom hon mot pappans vilja tog sin tvåårige son med sig till Syrien 2014.
Från Sverige reste totalt ungefär 300 personer till IS. Det började med 15–20 personer under 2012. Under de följande två åren ökade det till ungefär ett 90-tal personer om året, för att sedan minska till ett 50-tal IS-resenärer under 2015.
Av de svenska IS-resenärerna var 24 procent kvinnor, vilket gör Sverige till det land som hade högst andel kvinnliga IS-resenärer, berättar Ranstorp.
Utopiskt budskap
När den åtalade kvinnan gav sig av var den våldsamma händelseutvecklingen i Syrien i mediernas fokus. Samtidigt bedrevs intensiv IS-propaganda via Youtube, Facebook och andra kanaler.
Budskapet som riktades mot kvinnor kallar Ranstorp utopiskt: "Här kan du leva och fostra dina barn till att bli goda muslimer".
Släktingarna i Skåne tyckte att det var bra när den nu åtalade kvinnan började intressera sig för islam, berättar ett vittne. Men att det slutade med en Syrienresa blev en smärtsam upplevelse för släkten därhemma.
"En tröst"
Vittnet hade den åtalade kvinnan boende hemma hos sig under perioden före avresan till Syrien, eftersom hennes mamma hastigt gått bort. Släktingen berättar om en familj i känslomässigt kaos efter dödsfallet.
– Hon började fördjupa sig i islam. Det tyckte vi var bra. Det var en tröst.
När släktingen vittnar i tingsrätten vill hon inte gå in på den åtalades radikalisering, hon säger att hon inte minns längre. Men i tidigare polisförhör har hon berättat om hur den åtalade förändrades i takt med att hon fick vänner som var IS-sympatisörer.
Blev "hjärntvättad"
Hon åkte på föreläsningar i Göteborg och till en imam i Malmö – släktingen upplevde det som att den unga kvinnan blev "hjärntvättad", har hon sagt, och att hon fick ett destruktivt tänkande kring islam.
– Vad det var för föreläsningar hon gick på, det ska gudarna veta, det vet inte jag, säger släktingen i rätten.
Men hon understryker att hon inte visste något om resplanerna i förväg.
– Det var aldrig någon som visste att hon skulle åka ner, ingen.
Skrik och bomber
Hon har stått i kontakt med den åtalade under alla de sex år hon var borta. Det har varit korta samtal, sms och kontakter via sociala medier, ibland med skrik och ljudet av bomber i bakgrunden och ibland med långa uppehåll emellan.
Vid ett tillfälle såg hon att den åtalade var sönderslagen i ansiktet, berättar släktingen.
– Efter det har jag verkligen förtvivlat försökt få hem dem igen, säger hon och brister i gråt.