De många teorierna om mordet på Olof Palme kommer inte att sluta diskuteras i och med åklagarens utpekande av den avlidne Stig Engström som misstänkt. Grogrunden för frågetecken är minst lika stark som tidigare, och mordet lär fortsätta inspirera framtida konspirationsteoretiker, säger idéhistorikern Andreas Önnerfors.
– Det enda som hade hjälpt, kan jag tänka mig, hade varit om man hittade ett manifest eller bekännarbrev, där han beskriver detaljerat varför och hur han genomförde dådet. Först då kan man ju på goda grunder avfärda de andra spekulationerna.
Grovt uppdelat finns det två stora huvudspår för konspirationsteorierna om mordet på Palme, enligt Önnerfors. Det ena går ut på att det finns en "djup stat", en stat i staten, i Sverige som låg bakom attentatet, det andra är att det var en främmande makt som utförde det.
– Inte ens med ett mordvapen eller konkreta dna-bevis så kan ju de konspirationsteorierna uteslutas, i teoretikernas huvuden.
Vill inte veta
Han tror inte heller att alla faktiskt vill ha svaret på vad det var som hände den där kvällen.
– På något sätt vill man ju inte det. Genom att tro på konspirationer vill man motivera varför man väljer ett alternativt levnadssätt; varför man inte betalar skatt eller tror på myndigheter, exempelvis. Teorin blir en rationalisering av det som övriga samhället skulle tycka är irrationellt beteende.
Just konspirationsteorierna kring mordet på Olof Palme har haft en särskilt funktion i Sverige.
– Det är vår moderna urkonspiration. Man kan tänka på den som en fallande sten som ger ringar på vattnet, säger Andreas Önnerfors.
Samma resonemang
Så fort nästa katastrof inträffar, han nämner Estonia, tsunamin, flyktingkrisen och nu senast pandemin, så vänder sig konspirationsteoretiker bakåt – till Palmemordet.
– Så fort det inträffar sådana här nationella händelser går man tillbaka till den här urkonspirationen, som gör människor osäkra på huruvida staten har rent mjöl i påsen och säger sanningen. Den projiceras på andra situationer då staten behöver tala allvar med sina medborgare. Det är ungefär samma resonemang och polarisering som dyker upp, säger Andreas Önnerfors.
– Det underminerar förtroendet mellan stat och medborgare, det vill jag poängtera. Där är Palmemordet en pärla i pärlbandet.
