– Jag fattar inte hur någon kan tro att man kan tycka det är bra att leva så här, där den ena efter den andra dör, säger kvinnan med gråt i rösten.
Hon sitter i mitten av salen, med ansiktet vänt mot domaren och nämndemännen. Det är andra förhandlingsdagen om målet där kvinnan är den första i Sverige att åtalas för krigsförbrytelse genom användande av barnsoldater.
Hon börjar berätta lite försiktigt om sitt liv, men rösten blir efterhand starkare och säkrare. Hon beskriver hur hon växte upp i en kristen familj i Västsverige. När hon under 1990-talet träffade sin blivande make konverterade hon till islam.
Maken skulle senare komma att predika i en moské känd för sitt radikala budskap och administrera en webbsida som gav uttryck för våldsbejakande islamistiska åsikter, enligt åklagarna.
– Jag har inte hört de här, jag vet inte vad han har pratat om i moskén, säger kvinnan om predikningarna.
"Inte förhindrat"
Nu står kvinnan åtalad för grov krigsförbrytelse och grovt folkrättsbrott genom användande av barnsoldat. Brottet ska ha skett från 2013, då sonen var tolv år, fram tills dess att han fyllde 15 år 2016. Pojken dödades året därpå.
Åklagarna hävdar att kvinnan tillsammans och i samförstånd med andra sett till att sonen använts av väpnade grupper, däribland IS. Enligt åtalet har mamman, som stått för pojkens dagliga omsorg, exempelvis låtit honom hantera och förvara vapen i den gemensamma bostaden och tillåtit att han lämnat hemmet för att kunna fullgöra sina uppgifter som barnsoldat. Kvinnan ska heller inte vid något tillfälle ha försökt förhindra att pojken användes som soldat.
Ville hem
Kvinnan nekar till brott och menar att hon lurades till Syrien. 2013 bodde hon med barnen i Egypten. Hennes make, tillika barnens far, befann sig i Turkiet och ville att familjen skulle komma dit. Väl framme var inte maken där, utan de blev upphämtade på flygplatsen av en annan man som skjutsar dem till honom. Då berättar maken att de i själva verket tagits till Syrien.
– Först blev jag chockad, sedan irriterad, ledsen och arg och började ifrågasätta. Men han var så kall, han svarade inte. Det var som att prata med en vägg, säger kvinnan.
Att hon inte lämnade Syrien förklarar hon bland annat med att sonen och hans äldre bror ville stanna och att hon inte kunde med att åka ifrån dem.
Att kvinnan ska ha möjliggjort rekrytering av sonen eller att hon låtit honom hantera vapen i deras hem, bestrids av försvaret. I stället ska hon ha motsatt sig detta.
"Halv människa"
När kvinnan ska beskriva hur hon haft det som kvinna och mamma i Syrien brister hon i gråt. Hon hävdar att hon förgäves försökte hindra den tonårige sonen från att gå ut.
– Det går inte att kontrollera som man tror. Även här i Sverige – om en tonåring inte vill lyssna på sina föräldrar, kan man sätta handklovar på dem, binda fast dem? Nej, det kan man inte, säger hon.
Hon beskriver också hur männen styrt över henne och familjen, först hennes make och efter det att han dött i augusti sommaren 2013 hennes äldste son, pojkens storebror.
– Det var som att bli vingklippt, att bli av med sina armar och ben.
– Att som vuxen kvinna plötsligt inte kunna gör det man alltid gjort eller styra över sina barn. Det är fruktansvärt, man blir som en halv människa, fortsätter hon.