Upplands-Bro har arbetat i många år för att förebygga det grova våldet och den organiserade kriminaliteten.
– Varje unge som inte glider in i kriminellt dödliga miljöer är en vinst för samhället, säger kommunchefen Ida Texell.
Trots arbetet sprängdes en villa sönder i Stentorp under torsdagsmorgonen. Hon beskriver känslan när hon nåddes av uppgifterna som sorgsen.
– Men det väcks alltid en handlingskraft i mig, att vårt arbete måste fortsätta. Vi måste vara uthålliga och fortsätta på vår inslagna linje på att förhindra och begränsa det grova, dödliga våldet, säger hon.
Det handlar bland annat om att utbilda lärare i hur man upptäcker barn i riskzon, arbeta med riskbarnen över myndighetsgränserna och att kartlägga geografiska riskområden.
"Förlorat några barn"
Ett problem med förebyggande arbete är att det är svårt att mäta resultaten, som kan synas först på lång sikt. Ida Texell nämner aktiviteter under sommaren då omkring 50 barn mellan nio och tolv år i utsatta miljöer deltog i aktiviteter.
– Hur många hade börjat indoktrineras eller insocialiserats i kriminella nätverk om vi inte funnits på plats? Det är svårt att svara på, säger hon och fortsätter:
– Jag vill påstå att vi gjort många goda insatser under lång tid, men vi har också – och jag uttrycker det med sorg i hjärtat – förlorat några barn i den kriminella dödsvågen, säger hon.
Kommunen arbetar också med gruppvåldsintervention, GVI, där man kallar personer inom riskmiljön till ett samtal, för att få de som verkar i dödliga miljöer att hoppa av och söka hjälp. Det senaste mötet skedde så sent som på onsdagen.
– Vi bjuder in de här individerna som vi bedömer behöver få informationen och kan föra den vidare. Med på plats sitter en stor samling av representanter från civilsamhället idrottsföreningar, trossamfund och räddningstjänst. Budskapet är tydligt: vi vill alla att det grova våldet ska upphöra, och vi vill inte att du ska dö eller döda någon annan, säger Texell.
"Det går inte"
Hon lyfter fram vikten av avhopparverksamhet, där personer som vill lämna kriminalitet får hjälp. Men där krävs även nationella strukturer, anser hon. Att samarbeta med grannkommunerna eller inom regionen räcker inte.
– Det är klart att vi har samarbete med Järfälla och intilliggande kommuner, men om det bara är två kilometer därifrån du har ditt upptagningsområde är det för kort avstånd. Det går inte, du behöver få en chans att börja om ditt liv, säger Ida Texell.
Den nationella samordningen finns inte i dag, anser hon.
– Jag har sett med egna ögon att de regionala avhopparsystemen är för nära. Du kan inte åka fem kilometer bort, för då kommer dina kompisar och hämtar dig, det går inte.
