Hon är ansvarig för Stockholmspolisens Insats torsk, som riktar sig mot mot prostitution och människohandel.

Insatsen fick stor uppmärksamhet förra våren då en känd tv-profil och företagare greps för sexköp i en razzia mot en lägenhetsbordell på Östermalm.

Sedan dess har arbetet fortsatt och i dag räknar Stockholmspolisen till totalt 227 rapporterade sexköpare under sammanlagt fem större tillslag.

Insatserna har fått tydliga effekter på sexhandeln.

– Förra året vid den här tiden hade vi 150 unika annonser i Stockholms city, förra veckan var det 30. Både köparna och hallickarna har koll på att i city finns det risk att man åker fast, och har därför flyttat precis utanför, säger Linnea Horgby.

– Kvinnorna berättar också att männen säger till dem att "jag är rädd för polisen, kan inte du komma hem till mig i stället". Det gör de i mycket högre utsträckning än förut.

Satsar mer

Även nationellt ökar antalet anmälda sexköp. 2015 anmäldes cirka 500 sexköp, i fjol var siffran dubbelt så stor. Och redan nu är den toppnoteringen på väg att slås – hittills i år har redan över 900 sexköp anmälts.

Anmälningarna bygger nästan uteslutande på vilka resurser som polisen lägger på brottet. Utöver Insats torsk har även bland annat Göteborgspolisen riktat specifika insatser mot sexhandeln vilket resulterat i gripanden.

Även Uppsalapolisen har jobbat riktat mot problematiken.

– Det är ett viktigt verktyg. Vi skulle kunna jobba varje vecka med det här, men det är en prioritering av resurser, säger Annika Svensson, polis som jobbar mot prostitution och människohandel i region Mitt.

TT: Varför är det viktigt att slå till mot sexköpare?

– Ju kraftfullare vi agerar, desto färre blir kanske intresserade av att köpa sexuella tjänster. Och ju mindre efterfrågan det finns, desto färre kommer att tvingas till att sälja sexuella tjänster, säger Annika Svensson.

Byter adress

Även i Uppsala ser polisen hur sexannonserna minskat i samband med tillslagen. Men snart är de uppe igen, i en ny stad eller i nästa kommun.

Sexhandeln försvinner alltså inte – den bara byter adress.

– Där finns en jättestor uppmuntran till andra lokalpolisområden att jobba med frågan. Vi vill inte bara knuffa problemet åt sidan utan vi vill få bort det helt, och då krävs det att vi alla jobbar med det, säger Linnea Horgby.

– Det måste vara så att har man bestämt sig för att köpa sex i Sverige, då ska man vara livrädd att åka fast av polisen.

Helst ska hallickar och människohandlare känna att det inte är någon idé att lägga sin verksamhet här.

– Jobbar polisen aktivt på alla platser blir det inte attraktivt för dem att söka sig hit. Går vi dessutom ut hårdare med att hjälpa kvinnor blir det inte intressant alls att exploatera kvinnor till Sverige, säger Annika Svensson.

Konfronterar männen

De hundratals som åkt fast tros samtidigt vara toppen på ett isberg.

– Det är ju inte så att köparna inte köper veckan efter att vi slagit till, de köper då också, men då jobbar vi inte mot det och då syns det inte i statistiken, konstaterar Linnea Horgby.

Insatserna går till på liknande sätt. Under cirka en veckas tid kraftsamlar en större grupp poliser mot sexhandeln. Genom inre och yttre spaning tar de till sig till adressen där sexhandeln misstänks bedrivas och konfronterar och griper männen på plats.

Verklighetens lägenhetsbordeller ligger långt från de raffinerade annonserna med lättklädda kvinnor som ler inbjudande.

– När vi träffar kvinnorna kan de öppna i en t-shirt och mjukisbyxor, och när vi går in i lägenheten ser vi att det mer eller mindre är en säng, där det står glidmedel och kondomer på nattduksbordet. Hon har en resväska med underkläder och högklackade skor – och det är det, säger Linnea Horgby.

Många steg

Samtidigt ringer kvinnornas telefoner oupphörligt. Nya köpare söker kontakt och vill boka tid. Köpare som många gånger utgår från kvinnorna säljer sex frivilligt.

– Skulle de själva vilja sitta i en sunkig lägenhet och sälja sig till tio okända män om dagen? Kvinnorna som vi pratar med blir nästan irriterade på att männen tror att det här är nåt de gör för att det är trevligt, säger Linnea Horgby.

Hon framhåller att sexköpare inte bara "råkar" hamna på en adress.

– Det här är personer som tagit beslutet att "jag skulle vilja köpa en person", som sökt upp sidorna, valt bland annonserna, ringt telefonnumret, fått en adress och sen tagit sig till adressen. Det är så många steg och det blir så tydligt att det är ett medvetet val.

– Vi kommer inte att kunna utplåna att män köper sex, men att såhär många män tycker att det är okej att köpa en annan människas kropp för sexuella syften måste vi kunna ändra på.

Väntar på avslöjande

Under våren har poliserna i Insats torsk också börjat erbjuda potentiella sexköpare stöd för att få hjälp med sitt beteende. Numren får polisen från de prostituerades mobiler.

– Jag hade inte vågat hoppas på att mottagandet till hjälp skulle vara så stort. Vi ringde 184 personer – 36 av dem tackade ja till hjälp på stående fot, säger Linnea Horgby.

– Känslan är att det gått så långt för många. De är helt insnärjda i lögner och i ett sexmissbruk där de tappat all kontroll. De sitter bara och väntar på att nån ska avslöja dem.

Linnea Horgby anser att polisen kunde arbeta mycket mer med människohandel och prostitution. Hon betonar att man inte måste vara expert på frågan för att få en insats att fungera.

– Vi är själva ingripandepoliser som vanligtvis åker blåljus. För oss var det lite "oj, var det inte svårare än såhär?".