Enligt tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem finns det flera olika perspektiv man bör ha med sig kring fallet med den man i 60-årsåldern som nu friats av Stockholms tingsrätt för grov olovlig underrättelseverksamhet på uppdrag av rysk underrättelsetjänst.
Det finns dels statens perspektiv, och vikten att ingripa mot personer man misstänker för brott mot rikets säkerhet. Men det finns också den misstänktes perspektiv, betonar Alhem.
Greps efter helikopterräd
Mannen och hans fru greps tidigt på morgonen den 22 november förra året sedan Blackhawk-helikoptrar flugit in över hans villa, och polisens insatsstyrka från luften firat sig ned och tagit sig in genom krossade fönster. Själva sättet de greps på, tillsammans med den stigmatiserande brottsrubriceringen, gör situationen extra känslig för den utpekade.
– Den misstänkte som utpekas som brottsling får en extra stämpel på sig när man ingriper med extraordinära tvångsmedel. Det är inte varje dag en misstänkt brottsling grips via helikopter, säger Alhem och fortsätter:
– Det blir en uppmärksamhet som lätt kan föranleda allmänheten att tro att det här är suveränt allvarligt, och ett solklart fall av brottslighet, säger han.
TT: Kan man utifrån den friande domen dra några slutsatser om det var överdrivet?
– Nej, det vill jag inte göra. Men jag menar att de förstärkningseffekter som finns i ett sånt här fall blir extraordinära mot bakgrund av den medieuppmärksamhet och den allvarstyngd som ligger i själva utredningen, säger han.
Svårt att bevisa
Brottet olovlig underrättelseverksamhet är mer komplicerat att föra i bevis jämfört med andra brott.
– Man kan säga rent allmänt att det finns vissa brott som är extraordinära från bevissynpunkt. Dit hör detta och mordbrand, där bevisen ofta brinner upp, säger Alhem och utvecklar:
– Det säger sig själv att de som sysslar med någon form av underrättelseverksamhet, spioneri eller liknande, vidtar oerhörda försiktighetsåtgärder i syfte att undgå uppmärksamhet, och åtminstone försvåra spaning.
Han betonar vikten av att ingen är skyldig innan en dom vunnit laga kraft, och att domstolarna fortsatt får vara suveräna – att de står fria från Åklagarmyndigheten och polisen.
– Jag vill hävda att det är jätteviktigt i dag att framhålla att domstolarna inte är en del av myndigheterna i rättskedjan, utan att de är helt självständiga och ska så vara. De ska kunna pröva allt som försiggår, även det som gäller rikets säkerhet, säger han.