Brå har studerat 361 anmälningar om grov fridskränkning mot barn 2019. Bara fyra procent ledde till fällande dom. Resultatet visar enligt Brå att lagreglerna är dåligt anpassade för att skydda barnen, som inte sällan utsatts för våld av sina föräldrar under flera år.

– Man måste förstå att barn inte i detalj kan beskriva enskilda händelser och när de ägde rum. Men när de inte kan det läggs utredningen oftast ner, säger Stina Holmberg, utrednings- och forskningsråd på Brå, som sammanställt rapporten.

En förutsättning för fällande dom tycks enligt Stina Holmberg vara att någon är villig att vittna i domstol. Men då våldet i regel utövas bakom stängda dörrar bevittnas det sällan av utomstående – och att få en annan familjemedlem att ställa upp är svårt.

Utlandsfödda överrepresenterade

Cirka 70 procent av de misstänkta föräldrarna är födda utomlands i länder där barnaga är tillåtet, varav många har bott mindre än fem år i Sverige. Det innebär att det är fem gånger vanligare att utrikesfödda föräldrar anmäls jämfört med föräldrar födda i Sverige.

– Dels handlar det om att många familjer kommer från länder där barnaga är lagligt i barnuppfostran på samma sätt som i Sverige för 60 år sedan. Det andra är att det här i stor utsträckning är socialt isolerade föräldrar som sliter väldigt hårt som relativt nyanlända till Sverige.

Viktigt att informera

Den kraftiga överrepresentationen är, säger Stina Holmberg, en tydlig indikation på vikten av att tidigt och tydligt utbilda nyanlända familjer om vad som gäller i Sverige.

– I skolan måste man också prata om att föräldrar inte får slå barnen, och man måste ha tid nog att skapa relationer utanför undervisningen som gör att barnen känner förtroende nog för att prata om det med en lärare eller skolsköterska.

Brå-rapporten är första gången som den 25 år gamla lagen om grov fridskränkning mot barn följs upp.

– Det har inte blivit det straffrättsliga verktyg som man har tänkt sig. Lagreglerna ska skydda barnen, men det gör de inte.