Ibland kallas Eritrea för ett nutida Sparta. Ett land som efter självständigheten från Etiopien 1993 har legat i krig med alla sina grannländer, och där en ström av människor flytt för att undvika en lång värnplikt som kan pågå i åratal.

Landet är en auktoritärt styrd enpartistat där oppositionen förföljs och regimkritiska politiker och journalister fängslas utan rättegång.

– Det är en av världens mest totalitära regimer vi pratar om, i linje med Nordkorea. Det finns inte yttrandefrihet, organisationsfrihet eller pressfrihet. Där finns ingen möjlighet att uttrycka sin kritik. Om man gör det hamnar man i fängelse eller blir dödad, säger Kjetil Tronvoll, professor i freds- och konfliktstudier vid Oslo Nye Høyskole och expert på Eritrea.

"Används som slavar"

Den senaste konflikten som landet var involverad i var i inbördeskriget i Tigray i norra Etiopien, där landet deltog på den etiopiska militärens sida och en fredsuppgörelse nåddes i november 2022.

Kriget – och att många eritreaner har tvingats delta militärt i det – har under de senaste åren spätt på missnöjet inom den eritreanska diasporan, enligt Tronvoll.

– Det har ökat frustrationen och hopplösheten över att krigen aldrig tar slut och att presidenten använder sin befolkning som slavar.

Kulturfestivalen på Järvafältet arrangeras årligen av personer som uppges stötta den eritreanska regimen. Under torsdagen skadades över 50 personer – varav åtta allvarligt – och uppemot 140 personer frihetsberövades. Tre poliser skadades.

Festivalen är inte ensam om att ha drabbats av våldsamma protester. Liknande händelser har skett i flera europeiska länder den senaste tiden. I början av juli blev exempelvis 26 poliser skadade och över hundra personer greps under oroligheter vid en musikfestival i staden Giessen norr om Frankfurt.

– Kulturfestivalerna har i ökad grad blivit ett slagfält för regimkritikerna, där man uttrycker sitt missnöje mot regimen, säger Kjetil Tronvoll.

"Inget att förlora"

Regimen i Eritrea är känd för att försöka påverka och ha kontroll över de medborgare som har lämnat landet: genom alltifrån påtryckningar, hot och indrivning av en så kallad diasporaskatt.

Men under de senare åren har den öppna kritiken ökat, i takt med att fler lämnat landet och diasporan blivit mer splittrad, enligt Tronvoll.

– De kanske inte har någon familj kvar i Eritrea, som regimen kan rikta repressalier mot. De har inget att förlora. Därmed ökar graden av mobilisering mot regimen och regimtrogna.

Eritrea leds av den 77-årige presidenten Isaias Afwerki. Det finns inget som pekar på att landet rör sig i en mer demokratisk riktning, enligt Kjetil Tronvoll.

– Så länge situationen i Eritrea inte förändras så kommer protesterna bara fortsätta och troligen öka.

Rättelse: I en tidigare version angavs fel tidpunkt för festivalen i Giessen