I juni förra året dömdes Paolo Macchiarini till villkorlig dom för vållande till kroppsskada, men friades från brott mot två av tre patienter som fick hans syntetiska luftstrupar inopererade på Karolinska universitetssjukhuset.
Trots att ingreppen, enligt tingsrätten, inte överensstämde med kravet om vetenskap och beprövad erfarenhet ansågs Macchiarini handlat i nöd, i straffrättslig mening, på grund av patienternas tillstånd. De två första transplantationerna var därför försvarliga.
Med tanke på de svåra komplikationer som följde borde kirurgen däremot aldrig ha utfört den tredje operationen, ansåg rätten.
När fallet nu tas upp i hovrätten hamnar den så kallade nödparagrafen i fokus. Vad räknas som en nödsituation, och hur väger man nyttan mot risken?
Svårbedömt inom vården
Enligt Lena Wahlberg, docent och forskare i allmän rättslära med särskild inriktning mot medicinsk rätt vid Lunds universitet, är lagen inte okomplicerad när det kommer till sjukvård.
– Man brukar kräva att faran ska vara nära förestående. Hur ska man uppfatta det i en sjukdomskontext? Sjukdomstillståndet finns där, men döden är inte nära förestående, är situationen då tillräckligt akut? säger hon.
En annan aspekt handlar om att väga operationsmetoden mot situationen.
– I en nödsituation där det handlar om att slå sönder en glasruta, ta en telefon och ringa ett samtal väger det självklart tyngre att rädda ett liv, så där är bedömningen ofta enklare, säger hon.
– Inom vården är intressena som står på spel mycket mer svårbedömda, där det ena kan handla om att förlänga livet några år medan det andra är att få en god och värdig sista tid i livet utan att behöva genomgå 80 operationer.
Enligt tingsrätten var Macchiarinis transplantationer inte en fråga om forskning, vilket åklagarna velat få det till. Att man trots det svaga vetenskapliga underlaget gav kirurgen rätt att handla i nöd ändå kan få konsekvenser om domen står sig, anser Lena Wahlberg.
– Domstolen uttryckte det som att metoden “inte gärna kan ha ansetts som dömd att misslyckas”, och det är förstås ett väldigt svagt krav på kunskap. Den tolkningen av nödbestämmelsen kan man argumentera för urvattnar kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet, säger hon.
Båda sidor har överklagat
Efter domen i Solna tingsrätt valde båda sidor att överklaga domen.
Enligt åklagarna var ingen av de tre patienterna så pass nära att avlida att de oprövade ingreppen var nödvändiga. De hävdar att ingreppen helt skett i strid med vetenskapen och att kirurgen därför ska dömas till fängelse för grov misshandel, alternativt grovt vållande till kroppsskada i samtliga tre fall.
– Jag uppfattar att det de är ute efter egentligen är att säga att det här inte har varit sjukvård över huvud taget, och har det inte det får man inte lov att skära i människor hur som helst, säger Lena Wahlberg.
Paolo Macchiarini å sin sida anser att han inte gjort något brottsligt. Efter tingsrättsdomen sade Macchiarinis advokat Björn Hurtig att man på det stora hela var nöjda med utgången. Nu vill man att kirurgen ska frias helt och hållet.