Det var vid ett besök på Folktandvården i centrala Södertälje på torsdagsförmiddagen som den morddömde pojken fritogs av beväpnade och maskerade personer. Trots en omfattande jakt var pojken fortsatt på fri fot under fredagseftermiddagen.
– Det enda sättet att göra en sådan här fritagning är att veta tid och plats. Hur de visste att klienten skulle befinna sig på Folktandvården just då är väl vad utredningen kommer fokusera på, säger Joacim Trybom, chef för Kriminalvårdens nationella transportenhet.
På frågan om klienten själv vet vilken tid denne ska befinna sig på en viss plats, svarar Stefan Hell Fröding, pressekreterare vid Statens institutionsstyrelse (Sis) i en skriftlig kommentar:
"Det går inte att ge ett generellt svar utan det beror på den säkerhetsbedömning som genomförts".
Hell Fröding skriver vidare att de på Sis som har information om tid och plats "är de funktioner som behöver veta detaljer för att kunna genomföra en planerad transport".
Frida Strandberg Landin, fackordförande för Seko inom Sis, säger till Sekotidningen att fritagningen kan ha planerats med mobiltelefon inifrån det låsta ungdomshemmet Tysslinge där pojken var placerad.
– Vi misstänker att detta har varit en bidragande faktor för fritagningen, men vi får se vad internutredningen visar, säger hon till tidningen.
"Tider ombokas"
Väpnade fritagningar är enligt Kriminalvården mycket ovanliga. Men så sent som i februari fritogs en dömd brottsling i samband med ett sjukhusbesök i Norrköping. Efter händelsen har Kriminalvården enligt Trybom ändrat sina rutiner för transporter.
Tidigare har transporter bokats upp till en vecka i förväg, vilket man nu försöker komma ifrån.
– Vi har stärkt upp processen så att tider bokas så nära inpå som möjligt och utan att klienten vet när eller vart den ska åka. Nu var det här en Sis-klient, och jag är inte riktigt insatt i deras processer, men vi arbetar med dem för att få dem att implementera samma process för att minska risken att informationen sprids.
17-åringen klassades som rymningsbenägen och var i samband med fritagningen försedd med hand- och midjefängsel. En extra kriminalvårdare fanns med i transporten. Kriminalvårdens personal är försedda med pepparsprej och utbildade att hantera en person som försöker rymma – inte en väpnad fritagning.
– Finns det risk för fritagning så begär vi hjälp från polisen, men i det här fallet fanns ingen sådan information.
100 000 transporter
Kriminalvårdens nationella transportenhet genomför 100 000 transporter varje år. Omkring 500 av dessa sker med poliseskort på grund av att det bedöms finnas risk för fritagningsförsök. För få, anser Joacim Trybom.
– Ska vi skydda fler transporter bör det finnas ett breddat uppdrag att ge oss eskort. Om vi nu ser att det sker kanske 3 000 transporter med den säkerhetsgrad som vid de här två fritagningarna så måste vi få hjälp.
Sverigedemokraternas rättspolitiske talesperson Richard Jomshof vill se en diskussion om att beväpna personalen som genomför transporterna. En "ganska grov eskalering", anser Joacim Trybom.
– Men beväpnad eskort vid de känsligaste transporterna tror jag vore en vettig lösning. Frågan är bara vem som sköter den delen – polisen, väktare eller Kriminalvården? Det har jag inget svar på.