Männen är vänner sedan lång tid tillbaka och tre av dem har haft ett stort dykintresse från tidigt 1980-tal. I början av 2000-talet blev två av dem delägare i en dykbåt och de skaffade senare också avancerad utrustning, till exempel sonar och moderna gps-navigationsinstrument, för att kunna lokalisera vrak och lämningar under ytan.

En julidag 2020 blev tre av männen stoppade av Kustbevakningen utanför Öland med dykutrusning på tork. I båten fanns flera träföremål som misstänktes vara fornminnen. Senare hittades också en stor samling sjöhistoriska föremål hemma hos de tre männen – i ett garage låg exempelvis en järnkanon från 1600-talet.

Har nekat

Männen har nekat till brott. De har hävdat att många av föremålen var så kallade lösfynd, alltså att de inte hade hittats i anslutning till något vrak eller någon samling av föremål och att det därför inte var olagligt att plocka upp dem.

När det gäller andra fynd har en av männen försvarat sig med att han hade för avsikt att överlämna dem till polisen senare. Detta avfärdar tingsrätten som en efterhandskonstruktion.

Kalmar tingsrätt anser det bevisat att de tre männen gjort sig skyldiga till grovt fornminnesbrott.

En 57-årig man döms för åtta sådana brott, en 60-årig man döms för sex brott och en 70-årig man för fem grova fornminnesbrott. Den fjärde mannen, en 60-åring, döms för medhjälp i tre fall, eftersom han har varit med och manövrerat dykbåten.

Döms till samhällstjänst

Domstolen slår fast att straffvärdet för de fyra männen är mellan tre och tolv månaders fängelse, men eftersom de är ostraffade sedan tidigare omvandlas det till villkorlig dom och samhällstjänst för tre av dem, medan den fjärde mannen döms till villkorlig dom och dagsböter.

Totalt har stämningsansökan omfattat tio åtalspunkter under åren 2013–2020, men på vissa punkter frias de åtalade. Åklagare Magnus Ling hävdar att brottsligheten pågått även längre tillbaka i tiden, men på grund av preskriptionstiden har dessa misstänkta brott inte utretts.

Han ser allvarligt på att fornlämningar förstörts i samband med vrakplundringen.

– Arkeologins möjligheter att få ut information från fornlämningar har ökat enormt, men om man gör så här försvinner möjligheter att få ut information för all framtid.

Ingenting som framkommit i utredningen tyder på att männen haft ekonomiska motiv och sålt föremål vidare.

– Det motiv vi har hittat är att man drivs av ett enormt stort intresse för fornlämningar, historia och arkeologi. Jag har inte hittat något ekonomiskt vinningssyfte, säger Magnus Ling.