Allt inleds i februari 2013, då en man tas på bar gärning när han stjäl frimärken från en auktionsfirma i centrala Stockholm.

Mannen erkänner och döms till böter, men när det framkommer att han är en tidigare chef på Kungliga myntkabinettet (KMK), där han under många år haft full tillgång till de valv där museets omkring 650 000 föremål förvaras, uppstår funderingar hos hans tidigare kollegor.

Kan han ha stulit även från sin arbetsplats?

En stor inventering tar vid och snart visar det sig att en mängd föremål saknas. Mannen åtalas och döms för stölder av omkring 35 föremål från samlingarna, bland annat mynt och sedlar, till ett värde av omkring 1,2 miljoner kronor.

Men det är bara en bråkdel av vad som fattas.

Enligt inventeringen saknas omkring 1 500 föremål, till största delen mynt, från samlingarna. Utöver det betydande kulturhistoriska värde som gått förlorat rör det sig om 25 miljoner kronor i ekonomiskt värde.

Nya misstankar

2015 uppstår misstankar mot ännu en tidigare anställd, en i dag 47-årig man. Denna gång är det försäljningen av ett amerikanskt 2,5-dollarmynt på en auktion i Stockholm som leder polisen framåt. Myntet säljs till högstbjudande för 230 000 kronor av mannen. Under inventeringen upptäcker KMK:s förste antikvarie att ett likadant mynt tidigare funnits på museet. Nu är det borta.

– Man började forska i om han hade lämnat in fler mynt. Det visade sig han hade lämnat in ett stort antal till olika auktionsfirmor, sade åklagare Jens Nilsson när huvudförhandlingen i Svea hovrätt inleddes tidigare i veckan.

Mannen hade under många år fri tillgång till museivalven, och snart hittas fler och fler mynt som han sålt på auktioner och till privatpersoner mellan 2009 och 2013, som sägs matcha de värdefulla mynt som saknas.

Familjerubeln

Mest uppseendeväckande är försäljningen av en rysk familjerubel från 1836, föreställande tsar Nikolaj I med hans hustru Alexandra och deras barn. Mannen sålde myntet på auktion i Stockholm 2009 för drygt en halv miljon kronor, vilket gör det till ett av de dyraste mynt som någonsin sålts i Sverige. Ett sådant mynt har visat sig saknas från museet.

I januari 2020 åtalas han för sex fall av grovt häleri. Enligt åklagaren har han vid olika tillfällen sålt mynt från museets samlingar till ett värde av omkring 3,7 miljoner kronor. Mannen själv säger att mynten kommer från arv eller att han köpt dem från andra myntsamlare.

I tingsrätten prövas aldrig frågan om varifrån mynten kommer. I stället konstateras bara att preskriptionstiden för häleri har gått ut och mannen frias. Men åklagaren överklagar och menar att preskriptionen inte alls behöver ha gått ut, det finns särskilda undantag för häleribrott som kan gälla i just detta fall.

– Frågan är huruvida mynten kommer från myntkabinettet och om brotten ska anses preskriberade eller inte, säger han i sin framställning i hovrätten.

På vissa av mynten finns foton från museet som jämförts med bilder på de sålda mynten, vilket enligt åklagaren styrker att det rör sig om samma mynt. För de flesta mynt saknas dock bilder – fotografierna som ska finnas i museets samlingar är "spårlöst försvunna", som en polis noterade under utredningen. För dem kan åklagaren bara konstatera att de är borta och att mynt av samma slag sedan sålts av mannen, som enligt åklagaren inte kan backa upp sina förklaringar till hur han annars fått dem.

Bristande kontroll

Från försvarssidan anser man att tingsrättens bedömning var korrekt, alla eventuella brott är preskriberade. Utöver det siktar man även in sig på den dåliga koll som man menar att museet har haft på sina samlingar.

Mynt som tidigare påståtts ha försvunnit och sedan sålts av mannen har senare hittats i samlingarna, säger advokat Ingrid Elovsson. I hovrättsförhandlingen pekar hon särskilt på exemplet med Gustav IV Adolfs dukat från 1793.

– Bevisningen kring myntet framstod i början som relativt starkt. Det var en relativt liten upplaga och myntet var fotograferat. Vittnen från KMK uttalade att det är samma mynt som sålts på auktion, därtill yttrade sig NFC och drog slutsatsen att resultaten talar för att det är samma mynt. Men sedan kom man fram till att "det här stämmer inte, vi hittade myntet".

Övriga jämförande myntanalyser måste ses i ljuset av detta, anser Elovsson.

Cecilia von Heijne, chef för museet, som i dag heter Ekonomiska museet – Kungliga myntkabinettet, följer hovrättsförhandlingen på plats och vidgår att det har funnits brister gällande kontrollen på samlingarna.

– Ja, eftersom det har hänt saker.

Säkerheten har dock höjts väsentligt sedan stölderna blev kända, säger hon.

"Stor skam"

Händelserna på kabinettet har blivit en stor snackis inom numismatiska (läran om mynt, sedlar, polletter och medaljer) kretsar och en av dem som följer hovrättsförhandlingen på plats är Björn Tarras-Wahlberg. Under 20 år var han ordförande för Samfundet Kungl. Myntkabinettets Vänner.

– Detta är en stor skam och mycket sorgligt, säger han till TT om de föremål som försvunnit ur samlingarna.

Han anser att preskriptionsreglerna när det gäller kulturarvsbrott måste förändras.

– Det är jättelika pengar som har försvunnit, och därmed också otroligt sällsynta mynt av väldigt hög kvalitet som aldrig kan ersättas.

Museichef Cecilia von Heijne vill inte uttala sig om det pågående målet, men säger att det stundvis varit tungt.

– Det är klart det har varit faser av ilska och besvikelse. Men nu har det snart gått tio år och vi kommer på något sätt få leva med det här för alltid. Det är bara att gå in i ett så konstruktivt läge som man kan och göra det bästa av situationen.

Förhandlingen i Svea hovrätt avslutas 14 december.