Att spår av gängvåldet på svenska gator förr eller senare leder utomlands har blivit regel snarare än undantag. Särskilt Turkiet, där en lång rad svenska kriminella tros uppehålla sig, pekas ut. Den mest omtalade: Foxtrotledaren Rawa Majid.
Svenska åklagare har försökt få honom utlämnad i flera år. Men precis som Sverige utlämnar inte Turkiet sina egna medborgare. Inte heller dem som, likt Majid, köpt sitt pass.
Situationen kompliceras ytterligare av den frostiga relationen länderna emellan.
För att underlätta de rättsliga kontakterna tillsätter nu Riksåklagaren Hanna Lemoine, vice chefsåklagare på Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet (Rio), som sambandsåklagare.
– Jag ska utgöra en operativ kontaktpunkt och bistå åklagare i deras kontakter med tredje land, och då initialt med fokus på Turkiet.
"Skapa förutsättningar"
Anledningen är att många förundersökningar har koppling just dit.
– Åklagarna äger sina egna beslut i förundersökningar och bestämmer vilka eventuella rättsliga åtgärder de önskar bistånd med i Turkiet. Min roll blir att hjälpa till att skapa förutsättningar för att vi ska få den bästa tänkbara hjälpen.
Hur många ärenden som har koppling till Turkiet vill hon inte svara på. Inte heller om hon haft kontakt med turkiska kollegor eller kommer att resa dit.
– Jag kommer inte nu, och sannolikt inte framöver heller, kommentera vilka kontakter jag har med turkiska kollegor.
TT: Hur ser du på utsikterna att nå större framgång än hittills?
– Det finns konventioner och pågående rättsligt samarbete med Turkiet, men vi tror att genom en större förståelse för varandras rättssystem och genom personliga kontakter så kan vi bidra till en effektivisering i samarbetet. Exakt vilka effekter det kommer få är svårt att bedöma.
Handlar om förståelse
Initialt handlar jobbet om att bättre sätta sig in i hur det turkiska rättssystemet fungerar, samla information och odla kontakter.
– Det finns en formell väg, men det handlar också om att ha förståelse för varandras system och rutiner.
Problemet med kriminella som gömmer sig i Turkiet skyddade från utlämning genom att investera sig till medborgarskap är inte ett unikt svenskt sådant. Finns det därmed lärdomar att dra från hur andra länder agerat?
– Det ingår i mitt uppdrag att inhämta sådana erfarenheter från våra egna förundersökningar där vi haft internationell samverkan, men också från andra länder.
TT: Finns det konkreta exempel av intresse för svenskt vidkommande?
– Ja, det finns det, men jag kommer inte konkretisera några sådana.
Formella hinder
Om en svensk kriminell blivit turkisk medborgare och därför inte utlämnas finns alternativet att begära överföring av lagföring. Det innebär att svenska åklagare försöker förmå sina turkiska kollegor att väcka åtal.
TT: Finns det några ärenden där en sådan begäran skickats till Turkiet?
– Jag äger inte förundersökningar, utan jag bistår åklagare i deras samverkan gentemot Turkiet. Jag kommer inte uttala mig med mindre än att någon åklagare ber mig göra det.