Polisområdeschef Erik Nord kallar den fällande domen mot 17-åringen – åtta års fängelse för mord och mordförsök – en del i läkeprocessen. Hannah Bergelin, hundförare och polis i yttre tjänst i Göteborg sedan 18 år, säger sig vara tillfreds med att det finns en dömd gärningsman. Men hon har svårt att hålla tillbaka sin vrede och frustration.

– I Sverige idag blir man släppt efter två tredjedelar, så rent krasst har han fått ett straff på fem till sex år. Enligt domen så har han på nära håll riktat pistolen mot Andreas, siktat ovanför skyddsvästen och valt att trycka av. För mig är det en kallblodig och helt uppsåtlig handling. Vi är många som känner att, visst, det är ett högt straff med svenska mått mätt, men det ger inte upprättelse för svensk polis, säger hon.

Tidigare dömd

Gärningsmannen dömdes 2019 för mordförsök sedan han huggit en tonåring i nacken med en kökskniv. Påföljden blev ett års sluten ungdomsvård och han släpptes tidigare i år. Av domen framgick att pojkens mamma kämpat hårt för att få bort sonen från gängmiljön – till ingen nytta.

– Hade samhället klivit in där och gett honom vård och ett kännbart straff så hade Andreas levt idag. Signalen man skickar till de kriminella nätverken är att en tonåring kan skjuta en polis och få fem, sex år. Gärningsmannen kommer ut, och jag tror inte att det här bekommer honom, men Andreas dotter kommer aldrig ha en pappa. Det är hög tid att sätta målsägande och vittnen i första rummet.

Träffade politiker

Efter mordet på kollegan drog hon igång ett upprop med förslag på åtgärder för att komma åt gängkriminaliteten – ett utlopp för en frustration som bubblat inombords i tio års tid. Över 3 300 poliskollegor skrev under, och i september träffade hon inrikesminister Mikael Damberg och företrädare för samtliga riksdagspartier.

– Vi ville sträcka ut en hand till politikerna och ge vår bild av hur de kriminella nätverken tar över Sverige. Det är så mycket frustration över straffsystemet, brottsbalken och rättegångsbalken. Vi gör allt i vår makt och kämpar med de medel vi har, men det är väldigt många knutna nävar i fickan.

"Ingen empati kvar"

Sedan mordet har Hannah Bergelin resonerat mycket kring sitt yrkesval, både med sig själv och i samtal med kollegorna. Hon återkommer ofta till frågan om det är värt priset att ge så mycket av sig själv.

– Jag brinner för våra slagord inom polisen, att hjälpa, ställa till rätta och beivra brott. Det är det som gör att jag fortsätter ta på mig min uniform och sätta mig i radiobilen, men det är klart att jag tvivlar. Våldet slutar inte här. De skjuter på öppen gata nu. Det finns ingen empati kvar.

– Någon annan kommer att bli skjuten – ett barn, en mamma eller jag själv – och kommer att förlora livet.