I takt med att våldsvågen sköljer över landet kommer socialtjänsterna i kontakt med många barn och unga som befinner sig i den kriminella miljön. Lina Blombergsson, avdelningschef för stadsövergripande sociala frågor på Stockholms stad, säger att man identifierar fler och fler unga som inte är redo att lämna det kriminella livet.
– Det handlar inte om att vilja eller inte. Då går vi in i alla fall, och vi har en ökning av placeringar av barn på grund av det här. Vi ser också en ökning av oroliga föräldrar som söker stöd för att deras barn håller på att dras in i allvarlig kriminalitet.
Platsbrist på hem
Ett problem med ungdomarna som inte vill lämna kriminaliteten är att de har blivit svåra att placera. De skulle behöva placeras på statliga så kallade Sis-hem, där de kan hållas inlåsta.
– Det står nästan hela tiden mellan 50 och 60 barn i kö till Sis. De här ungdomarna har stora problem, och kan vara farliga både för allmänheten och sig själva, säger Åsa Furén-Thulin, chef för sektionen socialtjänst på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).
Sis egen redovisning över platsläget de senaste månaderna visar att det varje vecka har stått runt 30–60 barn i kö till Sis-hemmen.
Platsbristen har pågått länge och har förvärrats.
– Det behöver vara små grupper och personaltätt. Det är otroligt svårt att få tag på personal, och de här ungdomarna kräver oerhört kompetent personal.
Nästa steg är HVB-hem, som sker på kommunens uppdrag för dem som behöver socialtjänstinsatser som vård eller behandling. Efter flyktingvågen 2015 fanns över 2 800 HVB-hem i landet. I dag har antalet minskat till 698.
– Det är jättesvårt att få in dem även på HVB-hem. HVB-hemmen känner att de inte kan skydda barnen, de får inte ta datorerna från dem och får inte titta om det finns vapen eller droger på rummet, säger hon och fortsätter:
– När hemmen känner att de inte kan skydda barnen så säger de oftast nej för att det också påverkar de andra barnen där.
"Skapar mycket frustration"
HVB-hem bygger på frivillighet och självbestämmande. På de hemmen får ungdomarna inte låsas in, även om de kan utgöra en fara för sitt eget eller andras liv.
– De kan bara gå ut genom dörren och sticka. Framför allt är det ett hårt tryck på de här ungdomarna genom alla digitala kanaler. Det sker tragiskt nog en rekrytering gentemot HVB-hemmen för att de får ha digitala verktyg kvar, säger Åsa Furén-Thulin.
Lina Blombergsson vittnar om att ungdomarna helt enkelt rymmer från HVB-hemmen.
Det skapar väldigt mycket frustration på socialtjänsterna i hela landet just nu, säger hon.
– Det skapar också mycket frustration på HVB-hemmen. De är inte rustade för att ha de här målgrupperna, och har inte förutsättningarna att hantera dem.
Stora utmaningar
Bäst för de kriminella unga vore familjehem med behandling, tror Lina Blombergsson. Men det kan bli aktuellt först efter en tid på Sis-hem då situationen lugnat ner sig och de själva vill delta.
– När det rör sig om dödligt våld med de här höga hotbilderna, så är det ingen familj som vågar ha dem, och det är heller inte lämpligt. Då måste vi först ha dem inlåsta.
Åsa Furén-Thulin beskriver situationen sammantaget, i kombination med våldsvågen, som katastrofal. Fler Sis-platser behövs, utslussningssystemen behöver förbättras och HVB-hemmen behöver få använda begränsningsåtgärder, som att ta i från ungdomarna mobiler, enligt henne.
Inom kort planeras ett möte mellan SKR, storstäderna och Sis där hon hoppas att storstäderna ska kunna stötta Sis, exempelvis med lokaler.
– Men jag är inte jättepositiv, det är ett väldigt svårt problem att lösa.
