– Det verkar ha blivit en slags låsning där det inte blev aktuellt att tillkalla hjälp. Den tilltalade har satt sin egna intressen framför en skadad treårig flickas behov av hjälp, säger hovrättsrådet Per Christensen vid en pressträff.
Hovrättsdomen innebär en skärpning av den tidigare domen från Norrköpings tingsrätt, där kvinnan dömdes för brottet vållande till annans död. Det innebär också att straffet skärps väsentligt, till åtta års fängelse.
Flickan hade bott i familjehem större delen av sitt korta liv. Efter ett par år ville dock de biologiska föräldrarna ha tillbaka vårdnaden om sin dotter, vilket de efter diverse rättsliga turer också fick. Bara tio månader efter flytten till föräldrarna i Norrköping hittades flickan död.
"Blev vanvårdad"
Hovrätten konstaterar i sin dom att flickan inte haft det bra hos föräldrarna, rättsläkaren hittade blåmärken på kroppen från slag eller grepp, hon hade en "anmärkningsvärd" viktnedgång och föräldrarna hade båda ett missbruk. Hovrätten skriver att "det ligger nära till hands att uttrycka det som att NN (flickan) blev vanvårdad".
Undersökningar har visat att flickan avled av en huvudskada, och att hon också fått i sig narkotikaklassade preparat. Åklagaren har hävdat att skadan uppkommit efter avsiktligt våld mot flickan, och ville att mamman skulle fällas för mord.
Det kan dock inte bevisas enligt hovrätten, som utgått från föräldrarnas berättelse om att flickan slog i huvudet vid en olycka i badrummet. Vad gäller narkotikan kan hon getts den i ett misslyckat försök att hjälpa henne efter olyckan, enligt rätten.
– Man trodde kanske att det skulle hjälpa. Men det har det ju inte gjort, utan det har bara förvärrat situationen, säger rättens ordförande Niklas Rundberg till TT.
Misstro till samhället
Enligt hovrätten förstod mamman att dottern skadat sig så illa att hon riskerade att dö, men såg trots detta inte till att flickan fick sjukhusvård. Som mamma hade hon en så kallad garantställning till dottern, och kan hållas straffrättsligt ansvarig för att hon inte såg till att treåringen fick hjälp.
– Hon var skyldig att se till att flickan fick vård. Och mamman har inte agerat i det läget. Det visar i sig på en likgiltighet inför att flickan skulle dö, när man visste att hon var så allvarligt skadad så hon riskerade att dö, säger Niklas Rundberg.
Enligt rätten finns inget som antyder att mamman eftersträvade att flickan skulle dö. Att föräldrarna inte larmade efter olyckan kan ha att göra med en rädsla för myndigheter.
– Föräldrarna hade en stark misstro till samhället och var rädd för konsekvenserna, om de kontaktade samhället, förklarar Per Christensen.
Kunde undvikits
Undersökningar har visat att flickan varit död i minst ett dygn när hon hittades, invirad i bland annat lakan och lagd under en säng i lägenheten. Hovrätten frikänner dock liksom tingsrätten kvinnan för brott mot griftefrid. Hon frias också för två fall av synnerligen grov misshandel som hon också stått åtalad för. Fängelsestraffet om åtta år inkluderar också narkotikabrott.
Åklagaren Helene Gestrin anser att hovrättens dom är rimlig, med utgångspunkten om att skadan rör sig om en olycka och att kvinnan inte sökte vård:
– Alla barns död är tragiska och onödiga på många olika sätt, men just den här flickans död hade kunnat undvikas. Hade man påkallat hjälp hade hon förmodligen överlevt och hade levt än i dag.
Kvinnan har hela tiden framhållit att hon är oskyldig.
– Jag delar inte hovrättens bedömning och det gör inte heller min klient. Vi ska börja med att läsa domen och se över möjligheterna till ett överklagande till Högsta domstolen, säger hennes advokat Emelie Righammar till P4 Östergötland.