Malin Lindströms pappa: "Klev av på fel ställe"

Malin Lindström åkte till Husum för att träffa en kompis, men kom aldrig hem igen. När Malin-fallet tas upp igen tvingas hennes pappa återuppleva minnena från när dottern hittades död.
–Det var hemskt, vad ska jag säga, det rycktes en bit av hjärtat, en del i kroppen försvann, säger Rune Lindström innan hans röst bryts.

Rättegångsteckning från förhandlingarna i hovrätten för Nedre Norrland. Malin Lindströms föräldrar i höger nederkant.

Rättegångsteckning från förhandlingarna i hovrätten för Nedre Norrland. Malin Lindströms föräldrar i höger nederkant.

Foto: Johan Hallnäs/TT

Brott2022-07-01 05:15

16-åriga Malin Lindström beskrivs som en skötsam och ödmjuk tjej. Snäll, men också med ett lite hett humör, som de flesta tonåringar. Den 23 november 1996 tog hon bussen från Örnsköldsvik till Husum för att skriva på en uppsats tillsammans med en skolkamrat från vårdgymnasiet. Men hon kom aldrig fram.

– Hon klev av på fel ställe uppenbarligen, säger hennes pappa Rune Lindström, under rättsförhandlingarna i hovrätten för nedre Norrland.

"Fick onda föraningar"

En 44-årig man som friades för mordet i hovrätten 1998, efter att först ha dömts av tingsrätten, står nu åtalad på nytt efter att en spermafläck på flickans byxor matchats med hans dna. Under förhandlingarna ser den misstänkte inte på Malin Lindströms pappa när han berättar om sin dotter, utan stirrar bara tomt framför sig.

– När hon inte kom fram förstod jag att något inte stod rätt till. Jag tog bilen och åkte dit själv för att leta, jag har ju delvis växt upp i Husum, säger Rune Lindström och fortsätter:

– Det kändes hemskt och oroväckande. Jag fick ju onda föraningar. Inez (Malin Lindströms mamma red anm) ville inte tro att det hänt något. Men så ringde vi polisen morgonen efter när hon inte kommit hem än, för då förstod vi att något inte stod rätt till.

Skolkamraten väntade

Vid en busshållplats utanför Konsum, den novembereftermiddagen 1996, stod Malin Lindströms skolkamrat och väntade med sin mamma. Hon berättar att bussen bara körde förbi hållplatsen där de stod och vidare mot nästa. De började gå mot ändhållplatsen för att se om Malin Lindström klivit av senare.

– Jag kliver på bussen och letar och hon är inte där.

Hon uppger att inte heller busschauffören visste var hennes kompis klivit av. I stället går hon och hennes mamma hem för att ringa till familjen Lindström.

– Jag hade sagt att hon skulle hoppa av vid Konsum och då skulle hon trycka på stoppknappen efter en bro. Hon skrev ner det antingen i hanen eller på en lapp. Jag upplevde att hon tyckte det var enkelt.

Det blir påtagligt hur minnen rivs upp och sorg kommer upp till ytan även när skolkamraten avger sitt vittnesmål.

– Hon såg fram emot att vi skulle gå färdigt gymnasiet. Hon ville jobba med barn, kanske på bb eller annan barnavdelning. Hon fick mig att tycka om skolvalet som vi hade gjort, säger hon.

På måndag och tisdag nästa vecka fortsätter rättsförhandlingarna i hovrätten för nedre Norrland.

Bakgrund: Detta har hänt

Den 23 november 1996 försvann 16-åriga Malin Lindström i Husum i Örnsköldsviks kommun. Flickan hade åkt med buss från Örnsköldsvik för att träffa en skolkamrat i Husum men gick av vid fel hållplats.

22 maj 1997 hittades hennes kropp i ett skogsområde strax utanför Husum, i närheten av E4. Hon hade knivhuggits och utsatts för sexuellt våld.

Sommaren 1998 åtalades och dömdes en 20-årig man av Örnsköldsviks tingsrätt för mordet på Malin Lindström. Han bodde i närheten av den hållplats där hon tros ha gått av och han hade setts tillsammans med en flicka längs med vägen mot E4. Hos mannen hade polisen hittat teckningar och andra fynd som de kopplade samman med brottet.

I oktober 1998 friades mannen av hovrätten, framför allt då det saknades teknisk bevisning som kunde knyta honom till brottet. På flickans byxor hade hittats en spermafläck, men dåtidens analysmetoder räckte inte till för att få fram en sökbar dna-profil.

Ärendet låg därefter kvar hos polisen som ett så kallat cold case, i avvaktan på en teknikutveckling som skulle kunna göra det möjligt att analysera spermafläcken.

I juli 2020 blev det känt att nationellt forensiskt centrum (NFC) hos polisen lyckats få fram en sökbar dna-profil ur fläcken. Förundersökningen återupptogs i november samma år. Åklagaren begärde att ett salivprov skulle få tas på den tidigare misstänkte mannen. Det nekade Högsta domstolen till.

Efter detta gjorde polisen en fördjupad uppföljning av vad som hänt med de spår som säkrats tidigare i utredningen. Det visade sig att det dels fanns kvar hårstrån från mannen, dels att en rest av ett blodprov skickats till forskare vid Uppsala universitet och fanns kvar där. NFC analyserade proverna och det visade sig att både blodet och håret matchade med spermafläcken.

I juli 2021 ansökte åklagaren hos Högsta domstolen om resning i målet.

I oktober 2021 hölls ett nytt förhör med mannen, där han informerades om matchningarna. Förhöret är mycket kort, men av det som sägs kan man dra slutsatsen att mannen nekar till anklagelserna.

Den 30 maj 2022 beslutade Högsta domstolen att bevilja resning. En månad senare inleds den nya huvudförhandlingen i hovrätten för nedre Norrland.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!