– Det är mycket överraskande. Morddomar brukar sällan eller kanske aldrig avkunnas, utan de meddelas någon vecka senare, säger mannens försvarare, Markus Lodin.
Mannen, som är i 45-årsåldern, har erkänt att han dödat sin son.
– Klienten är nöjd med domen. Han hade ingen invändning mot livstidsstraffet och ser fram emot att komma ut på anstalt. Det skulle förvåna mig om klienten skulle vilja överklaga, säger advokaten.
Berörd åklagare
Kammaråklagare Lindha Strömberg var också nöjd med domen.
– Den var helt riktig, både när det gäller rubriceringen mord och att han fick livstids fängelse. Det fanns inget alternativ tycker jag, säger hon och tillägger om den snabba domen i salen:
– Det är inte vanligt. Men samtidigt inte jätteoväntat med tanke på att utredningen är väldigt robust och att misstänkt nu på slutet har erkänt.
Lindha Strömberg var berörd och hade nära till tårarna efter att domen fallit.
– Man är inte mer än människa. Jag har jobbat väldigt intensivt med att ge den upprättelse till barnet som jag kan göra. När det ger den utdelning man tänkt sig kan det bli känslosamt. Det är ett väldigt tragiskt ärende.
Sonen kvävdes eller ströps
Det var i januari som pojken hittades död i en bostad i Luleå. Han hittades efter att hans mamma blivit orolig och kontaktat polisen.
Enligt åklagaren stryptes eller kvävdes åttaåringen till döds av sin pappa. Hon skriver i åtalet att gärningen har föregåtts av noggrann planering och hänvisar bland annat till anteckningar och ett handskrivet brev som hittats i lägenheten.
En mindre rättspsykiatrisk undersökning har gjorts av mannen, som visar att han kan misstänkas ha lidit av en allvarlig psykisk störning vid tillfället.
Tingsrätten bedömde inte att det behövdes någon ytterligare undersökning, vilket försvaret inte hade några invändningar mot.
Vårdtvist hela pojkens liv
Mamman hade haft ensam vårdnad om pojken sedan föräldrarna separerat 2015. Pappan bestred beslutet och vårdnadstvisten pågick nästan hela pojkens liv.
Kort före pojkens död hade pappan beviljats rätt till umgänge med sonen ett par timmar varannan helg, efter ett beslut i tingsrätten. Mamman motsatte sig beslutet då hon var rädd att han skulle föra sonen utomlands. Om umgänge skulle beviljas ville hon att det skulle vara övervakat.
Rätten konstaterade i sitt beslut att risk för bortförande fanns men gick ändå med på umgänge, bland annat då pojken själv uttryckt en önskan att umgås med pappan.