De senaste dagarna har Paludan haft sex tillstånd för allmän sammankomst. I Jönköping i torsdags kunde han genomföra sin koranbränning, men senare i Linköping och Norrköping gjorde våldsamma motdemonstranter att polisen fick ställa in hans manifestationer.
I Stockholmsförorten Rinkeby hann han på fredagen bränna koranen innan polisen på grund av oroligheter tvingades upplösa sammankomsten. Några timmar senare i Örebro urartade det helt med flera skadade poliser och uppbrända polisfordon. Sammankomsten blev aldrig av.
På lördagen hade Paluda tillstånd för ett möte i Landskrona med planerad koranbränning. Men polisen flyttade sammankomsten till Malmös södra utkant efter "en samlad bedömning", blanda annat utifrån vad som föregått i Mellansverige.
Även i Malmö blev det stökigt när motdemonstranter sökte sig till den anvisade rastplatsen nära Öresundsbron. Bland annat körde en bil in i avspärrningen till Paludans möte.
Flera rättsutslag
I ordningslagens andra kapitel handlar paragraf 25 om Polismyndighetens rätt att förbjuda allmänna sammankomster och offentliga tillställningar:
"Polismyndigheten får förbjuda att det hålls en allmän sammankomst, om det vid en tidigare sammankomst av samma slag uppkommit svårare oordning vid själva sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller om sammankomsten visat sig ha medfört avsevärd fara för de närvarande eller allvarlig störning av trafiken."
TT: Varför stoppar polisen inte Paludan när man vet hur det kommer att gå?
– Det finns ganska många rättsutlåtanden från olika domstolar om var gränsen går för när vi har möjlighet att hänvisa till andra kapitlet, svarar Jonas Hysing.
Ska inte löna sig
Den svenska grundlagen ger ett mycket starkt skydd av mötes- och yttrandefrihet. Polisen kan i princip inte neka en tillståndsansökan om allmän sammankomst med hänvisning till att tidigare sammankomster lett till oroligheter eller begångna brott.
– Man gör en enskild bedömning vid varje sammankomst och för varje ansökan om tillstånd. Sedan får man upplösa den i efterhand om det blir bråk på plats eller gripa personer som begår brott, har juridikprofessorn Karin Åhman tidigare förklarat för TT.
Jonas Hysing, som är nationell kommenderingschef för hela valrörelsen, pekar på risken att våldsamheter skulle kunna stoppa politiska partier från att få tillstånd.
– Man kan ju tänka sig svenska extrema politiska rörelser som genom stenkastning förhindrar några av våra riksdagspartier att hålla torgmöten och demonstrera.
Kan inte nekas
TT: Så händelserna i Linköping, Norrköping, Stockholm och Örebro är ingenting som polisen i Skåne kan väga in?
– Vi väger in all information vi har, men det är grundlagsskyddat att få göra det (hålla en sammankomst). Sedan finns det några undantag i ordningslagen som begränsar rätten. Då ska det vara oordning vid själva sammankomsten eller i dess omedelbara omgivning, säger Jonas Hysing.
– Det ska fortfarande vara väldigt, väldigt svårt att neka någon att få yttra sin mening. Skälet till det är naturligtvis att om man med hot och våld kan förhindra någon att yttra sin mening ruckar man på en av de grundläggande demokratiska fundamenten.
Inte klar hets
TT: Det kokar alltså ner till att mötes- och yttrandefrihet väger tyngre än risk för upplopp?
– Till viss del. Och man kan väl säga att yttrandefrihet och demokrati har ett pris. Just nu betalas det priset av skadade poliser och poliser som jobbar under mycket riskfyllda omständigheter.
Den högerextrema dansk-svenska politikern Paludan brukar kasta koranen, linda in den i bacon och bränna upp den.
TT: Är det inte över gränsen för hets mot folkgrupp?
– Nej, yttrandefriheten väger tyngre, säger Jonas Hysing.
– Hets ska ju handla om en folkgrupp och det är väl snarare religionen som han kritiserar, vad jag förstår.