En mycket förvirrad och brännskadad man kommer springande ur skogen. Han säger att han hittat sin sambo, som varit försvunnen en tid, och att hon är död. Senare ska han åtalas för mord, alternativt dråp, alternativt vållande till annans död samt brott mot griftefrid. Men han döms enbart för det sistnämnda, till ett år och sex månaders fängelse.

Kroppen var i mycket dåligt skick när den hittades och det gick aldrig att fastställa någon dödsorsak. Däremot stod det klart att mannen flyttat och gömt sambons kropp, enligt rätten.

– Utredningen har inte kunnat fastställa var hon dog, hur hon dog och framför allt inte varför hon dog. Erfarenheten talar för att den som har intresse av att hantera en död kropp också är inblandad i den personens död. Men för en fällande dom måste det finnas konkreta bevis, sade rättens ordförande till TT i samband med domen.

Gömt kroppen

Den första juli i år, mer än tio år sedan fallet ovan, ändrades lagstiftningen kring brott mot griftefrid. För det första byttes namnet ut till det mer moderna "gravfridsbrott". Men den nya lagen innebär också att det numera finns ett grovt gravfridsbrott, som ska användas i allvarligare fall. Straffskalan ligger på mellan sex månader och fyra års fängelse.

En faktor som ska kunna påverka bedömningen om ett gravfridsbrott är grovt är om det kan göra att en utredning om dödsfallet försvåras, exempelvis om det har samband med ett brott, står det i regeringens lagrådsremiss.

Det kan handla om att gärningsmannen tillfogat ett lik en svår skada genom att till exempel ha bränt eller stympat kroppen. Eller att den har gömts. Vid de allvarligaste fallen av gravfridsbrott, då ett lik exempelvis bränts upp eller vanställts, ska straffskalans övre del användas.

Även vid omfattande vandalisering av gravplatser ska domstolar kunna döma för grovt gravfridsbrott. Exempel här kan vara ett stort antal omkullvälta gravstenar.

– Men om det bara är en förstörd blomsteruppsättning eller förstörd plantering, så handlar det nog om gravfridsbrott av normalgraden, sade justitieminister Morgan Johansson (S) då regeringen i början av året lade fram lagförslaget.

Svårt med dödsorsak

Denise Guggenheimer Joandi är rättsläkare som forskat på svenska styckmord. Mellan 1991 och 2017 har hon med kollegor hittat 43 fall av styckningar i Sverige, där majoriteten verkar ha gjorts just för att dölja brottet – det som kallas defensiva styckningar.

– Där är motivet i första hand att komma undan med brottet eller försvåra brottsutredningen. I den andra gruppen, den offensiva styckningen, handlar det mer om att skända kroppen, alternativt så finns det inget motiv överhuvudtaget. Gärningspersonen kan exempelvis vara psykotisk, säger Denise Guggenheimer Joandi.

För en rättsläkare innebär en styckning att det kan bli svårare att komma fram till hur offret egentligen dog.

– Det kan vara så att man inte hittar alla kroppsdelar. Det är mycket vanligare vid de defensiva styckningarna att kroppsdelarna är utspridda på flera platser. Det blir helt enkelt oftare svårare för oss att fastställa dödsorsak i slutändan, säger Denise Guggenheimer Joandi.

Åtta år i stället

Detta syntes också i hennes forskningsmaterial – i den defensiva gruppen var andelen olösta fall större jämfört med bland dödligt våld i övrigt och jämfört med den offensiva gruppen. I några av fallen i studien hade gärningspersoner enbart dömts för brott mot griftefrid, då det inte gått att fastställa hur offret dött.

Framöver kan det bli aktuellt med ännu hårdare straff för grovt gravfridsbrott. I samband med att riksdagen röstade igenom den nya lagen riktade den också ett tillkännagivande, ett förslag, till regeringen om att maxstraffet för grovt gravfridsbrott bör vara åtta år. Man vill också se en tydligare koppling till fall där en gärningsman försöker försvåra en brottsutredning, genom att detta konkret skrivs in i lagtexten.

Denise Guggenheimer Joandi ser positivt på att lagstiftarna vill göra det tydligare när gärningsmannen försvårar för polis och rättsmedicins utredningar.

– Det är ju trots allt det som händer, om man styckar en kropp och gör vårt och polisens arbete mer komplicerat så försvårar man ju en polisutredning, för alla fall av oklara dödsfall ska ju utredas av polis och rättsmedicin. Sedan om det är brott, olycka eller naturlig död, det får utredningen visa.