Sebastian är 30 år gammal och upplever sökandet efter en partner som besvärligt. Han registrerar sig på en dejtingsajt där det en dag i februari 2022 dimper ner ett meddelande från en rysk tjej.
Hon har fastnat för Sebastian profil och vill ha kontakt. Han tvekar, men nyfikenheten tar överhanden. I Daria finner han äntligen en kvinna i hans egen ålder som han klickar med.
Han sitter i Västsverige, hon i Moskva 150 mil österut, men trots det fysiska avståndet uppstår närhet. De visar sig ha mycket gemensamt, och samtalen flyter från ett ämne till ett annat.
Visserligen finns korn av tvivel. Som nittiotalist och väl bevandrad i den digitala världen vet han att bedragare lurar i vassen. Han rådslår med en kvinnlig vän som uppmanar honom att få till ett videosamtal för att säkerställa att Daria är den hon utger sig för att vara.
– Jag försökte, men hon kom hela tiden med ursäkter om att det inte funkade på grund av kriget. Jag var flera gånger på väg att avsluta det, men av nyfikenhet fortsatte samtalen ändå. Hon var intressant, smart och hade många kloka tankar, säger Sebastian, som inte vill framträda med sitt efternamn.
Visade passet
Han får se bilder på Daria, på hennes familj och vänner. För att stilla tvivlen skickar hon en bild på sitt pass, och vid två tillfällen samtalar han med en kvinna med rysk brytning i telefon. När han övertygats tillräckligt för att ignorera tvivlet som alltjämt bor i hans bröst fördjupas relationen. De blir ett par och börjar planera en framtid tillsammans.
– Efter några månader var vi jättetajta. Då hade vi kommit så långt att hon skulle komma till Sverige, och att vi skulle gifta oss. Det var fortfarande aldrig något tal om pengar.
Men plötsligt blir det väldigt bråttom. Kriget rasar i Ukraina och läget i Ryssland blir enligt Daria värre och värre. Hon mår inte bra och vill så snabbt som möjligt komma bort från hemlandet där hon annars riskerar att bli fast.
– Jag köpte argumenten, de lät rimliga. Först behövde hon bara en liten summa för flygbiljetten. Jag var skeptisk, men det var så bråttom, så jag hjälpte med en liten peng. Sedan fortsatte det att uppstå nya problem.
För att få visum krävs, enligt flickvännen, cirka 30 000 kronor. Daria måste kunna visa upp för svenska myndigheter att hon har tillräckliga tillgångar för att kunna uppehålla sig i landet i tre månader. Så fort hon visat att hon har pengar på kontot ska han få dem tillbaka.
Eftersom Ryssland, på grund av invasionen av Ukraina, uteslutits ur det internationella betalningssystemet Swift vill hon ha pengarna som Bitcoin. För Sebastian, som själv handlat med kryptovaluta, låter det återigen som en rimlig förklaring.
Krävdes på lösensumma
Nya kostnader dyker upp längs vägen, men till sist är allt ordnat och hon beger sig till flygplatsen i Moskva. Där fastnar hon i tullen, och påstår sig ha blivit misshandlad av vakter och polis. Nu krävs hon på en lösesumma för att släppas av de korrupta tjänstemännen.
– Hon skickade bilder där hon var blåslagen i en fängelsecell och skrev att hon behövde motsvarande 300 000 kronor. Men jag hade redan skuldsatt mig, och det var omöjligt för mig att få ihop så mycket pengar. Det var fruktansvärt jobbigt, för då var jag verkligen emotionellt engagerad.
Desperat vänder sig Sebastian återigen till sin vän, en av få personer han berättat om flickvännen för. Vännen ryter ifrån, och plötsligt förstår han att tvivlaren i honom har haft rätt hela tiden.
– Tankarna fanns där, men samtidigt tänkte jag att ingen orkar väl lägga så mycket tid och energi i flera månader på något som är fejk. Våra konversationer kändes äkta och genomtänkta, hon hade djupa tankar. I efterhand har jag ju förstått att det finns bedragare som är beredda att lägga tid och själ för att håva in de stora pengarna. Men det är svårt att förstå att människor kan vara så grymma och gå så långt för ett bedrägeri.
Skuldsatt och bedragen
När han bryter banden med vad han trodde var sin blivande fru har han skickat i väg alla sina samlade besparingar och lånat ytterligare 55 000 kronor. Pengar han aldrig kommer att få igen. Ändå ser han det som att han, jämfört med många andra drabbade, kom lindrigt undan rent ekonomiskt.
Att han är ung, saknar större tillgångar och inte har en inkomst som gör att han kan ta stora lån, blev på ett sätt en räddning.
– Jag bröt ihop och grät mycket. Men som läget är nu så klarar jag mig. Jag har det kärvt, men eftersom skulderna inte är jättestora kommer jag att kunna betala av dem. Jag känner tacksamhet, för jag inser att det kunde ha gått så mycket värre. Därför skulle jag vilja bidra till att hjälpa dem som är mycket värre drabbade än vad jag är.
Skammen förblir en följeslagare. Han har berättat hela sin historia för ett par förtrogna vänner, och de nyblivna kamraterna i stödföreningen Stoppa Romansbedrägerier har varit ett viktigt stöd. Familjen har han däremot inte klarat av att öppna upp för.
Det svåraste att förlikas med har varit att han blev kär i någon som inte fanns på riktigt. Att någon, eller några, i månad efter månad satt och tog del av hans innersta tankar och känslor – och samtidigt diktade upp en kvinna som han föll för.
– Man blir emotionellt våldtagen när man skapar så starka känslomässiga band till någon som inte finns.