Den 19-årige artisten Einar sköts till döds i ett bostadsområde Stockholm på torsdagskvällen. I Stockholm hade det fram till den 15 oktober i år skett 109 skjutningar varav 20 med dödlig utgång och 35 där personer skadats.

I de flesta fall det senaste året där personer skjuts till döds har det handlat om konflikter mellan unga män som finns i den kriminella miljön eller som är verksamma på annat sätt inom allvarlig brottslighet, säger kriminologen Sven Granath.

– Det innebär inte att den som blir skjuten behöver vara superkriminell. Man kan få klä skott för någon annan konflikt eller att personen blivit förväxlad med någon annan.

Tjäna pengar

Sven Granath säger att konflikterna som leder till mord ofta har sin grund i brottslighet som handlar om att tjäna pengar.

– Det är ofta narkotikabrott, det kan vara utpressning och det kan vara konflikter runt torpeduppdrag eller med anledning av torpeduppdrag som sedan leder till hämndaktioner.

De enskilda motiven kan också handla om mer personliga saker.

– Ibland går de här personliga hämndmotiven ihop med sådant som från början varit ekonomiska motiv. Sedan går det över i en personlig grej och reaktion på kränkningar. Där handlar det om att visa sin makt egentligen, säger Sven Granath.

Många av skjutningarna i Stockholm och i andra delar av landet i år har skett i eller i anslutning till bostadsområden.

– Valet av plats är ofta ganska rationellt. Det är vanligt att det sker relativt nära där den som är måltavlan brukar uppehålla sig. Sedan kan det finnas andra platser i den offentliga miljön där man helt enkelt stöter på den här personen. Det kan vara vid en bensinmack eller vid en restaurang.

Som projektgrupp

TT: Hur mycket planering brukar ligga bakom en skjutning?

– De dödsskjutningar vi har i dag är ofta relativt välplanerade. Det har visat sig, inte minst i samband med rättegångarna med encrochatbevisning, att de kanske är ännu mer planerade än vad vi har trott tidigare.

Sven Granath säger att det och också finns spontana händelser där man råkat springa på varandra eller ett bråk som bara eskalerar. Men en stor del av skjutningarna framstår som välplanerade.

– Det är relativt ofta så att man lägger ut uppgiften att skjuta på någon annan. Det finns ofta nästan som en form av projektgrupp där den som har motivet inte nödvändigtvis är den som håller i vapnet. Man är ofta flera personer med i brottet. Man har en som står för transporten dit, en som fixar fram ett vapen. Det är ofta ett samarbetsprojekt mellan olika personer som har olika roller.

Brutalast vinner

TT: Många av dödsskjutningarna de senaste åren har varit avrättningsliknande. Varför är det så brutalt?

– Det handlar typiskt sett om unga personer som är drivna i sin brottslighet och som ägnar sig åt andra brutala handlingar också. Man är van vid våld och man är van att tjäna pengar på ett kriminellt sätt. Man ingår i en subkultur där det gäller andra regler.

Sven Granath säger att det är ett våld som staten inte har kontroll över och som saknar regler och proportionalitet.

– I en parallell rättsskipning landar du ofta i att den brutalaste vinner.

TT: Hur viktigt är det att den här typen av brott klaras upp?

– Det är oerhört viktigt. Den låga uppklarningen är en av faktorerna på kort sikt som gör att vi har den här höga nivån av sådana här händelser. Det är för att repressalierna på det här i många fall inte utförs av staten. Skulle vi ha en uppklarning av våra dödsskjutningar på 80 procent skulle fenomenet sannolikt minska påtagligt. Dels för att de här brotten görs i serieform med samma personer och samma kretsar inblandade, dels också för att de leder till hämndaktioner.