Fenomenet som polisen kallar "outcalls", där personen som säljer sex körs ut till en adress som sexköparen bestämmer mot betalning, är en väletablerad prostitutionsmetod i hela landet.

För den som säljer sex är det förenat med flera risker och en ökad utsatthet, enligt poliser som arbetar med prostitution och människohandel.

– I samband med ett "outcall" så är det inte säkert att du vet var du ska. Mannen i fråga skickar en taxi, du kliver in i taxin och åker till en okänd adress, säger polisinspektör Tobias Norelius på citypolisen i Göteborg.

– Händer något på den adressen är det svårt att larma polisen, du sitter i en större beroendeställning för att ta dig därifrån och vill det sig illa så kan du bli fast där.

"Jätterädd"

Maria sålde under flera år sex och träffar genom så kallad sugardejting. För henne var "outcalls" en vanlig arbetsmetod för att få in pengar. En ekonomisk utsatthet var det som fick henne att känna att hon inte hade något annat val än att på olika sätt sälja sin kropp.

Genom sajter fick hon kontakt med sexköpare runt om i Skåne och åkte sedan ut till olika adresser som de bestämde. Det kunde vara allt från privata fester till sommarställen och husvagnar.

– Jag var jätterädd och tänkte, "undra ifall det här är det sista som jag gör", ändå så gjorde man det.

Marias upplevelser är att metoden är en farlig och normaliserad del av prostitutionen, som innebär att man måste befinna sig ensam med sexköparen i mer stängda miljöer.

– Min erfarenhet är att de gärna är mer fysiskt aggressiva. Sexköparna tar för sig mer av en, det kan vara ett oväntat strypgrepp eller att de har lagt handklovar under sängen, säger hon.

Utvecklade strategier

Trots att Maria visste att det inte var säkert fortsatte hon att åka ut för att få in pengar. För att öka säkerheten utvecklade hon i stället strategier om situationen inte skulle bli som hon och sexköparen hade kommit överens om.

– Jag kollade åt vilket håll som ytterdörren öppnades åt, ifall det fanns fönster, en balkong och hur högt upp lägenheten låg.

En dag fick Maria en panikångestattack hemma hos en man som hon hade sålt sex till och bestämde sig då för att sluta. I dag, två år senare, går hon fortfarande i traumabehandling.

– Jag har förmodligen skador för livet, både psykiskt och fysiskt.

Resurskrävande för polis

För polisen är fenomenet svårt att upptäcka och motarbeta, eftersom det kräver ett omfattande och resurskrävande spaningsarbete.

– Man måste skugga, vi vet inte heller var han som har beställt kvinnan bor, det måste vi ta reda på och bygga upp en misstanke för att kunna gå vidare, säger Tobias Norelius.

Polisens nationella operativa avdelning, Noa, är uppmärksam på fenomenet men tror att det behövs mer resurser ute i landet för att komma åt brottsformen och genomföra fler riktade insatser.

– Det är inte något som ett lokalpolisområde i dag kan göra, för de ska göra så mycket annat, säger Christian Frödén, verksamhetsutvecklare på Noa vid enheten för utveckling av brottsbekämpning.