Malmö stad har gått ut med en varning om att det återigen sprids hundmatsbullar med vasst innehåll. Bullar har hittats på sju platser i kvarteren kring Sankt Knuts torg i centrala Malmö. Staden uppmanar alla som ser något misstänkt att höra av sig till polisen.
– Samtliga polispatruller som är ute och rör sig i Malmö har med sig vetskapen om att det sprids bullar med farligt innehåll. Det kan bli aktuellt att patruller, både synligt och icke synligt, gör riktade kontroller på platser där detta skett tidigare eller skulle kunna ske, säger Nils Norling, presstalesperson vid Malmöpolisen.
Enligt Norling är den här typen av brottslighet svårutredd. Polisen har beslagtagit och lämnat bullar till kriminalteknisk utredning, men några spår har inte kunnat säkras.
– En hel del av bullarna är hemgjorda och har körts i en ugn, vilket har en tendens att förstöra eventuella spår, säger Nils Norling
Polisen behöver ta gärningsmannen eller gärningsmännen på bar gärning och Norling uppmanar alla som ser något misstänkt att höra av sig till polisen:
– Ta gärna en bild eller filma.
Vanligt i bakgrunden
Axel Haglund, som är specialist i psykiatri och rättspsykiatri och överläkare på Rättsmedicinalverket, säger att det finns väldigt lite forskning om djurplågeri. Han refererar därför till erfarenheter gjorda inom rättspsykiatrisk verksamhet.
– När är man inom rättspsykiatrin träffar människor som begått brott och går igenom deras bakgrund så är det inte ovanligt att man ser att de har begått grymheter mot djur i unga år. Det hör till en utveckling mot anti-socialt leverne och våld mot människor, säger Haglund.
Med anti-socialt leverne menas att individen lever ett liv där hen begår många olika typer av brott, att hen inte är främmande mot att bryta mot flera olika regler.
– Men det är väldigt svårt att säga något specifikt om vad grymhet mot djur i unga år leder till. En del kanske slutar med detta när de mognar, medan det för andra blir en fascination och intresse som tilltalar dem, säger Haglund.
I samhällets utkant
En spekulation från Haglunds sida är att det kan handla om en person som utvecklat en aversion mot hundar eller hundägare, eller båda.
– Eller är det en aversion mot samhället, som hundarna och hundägarna blir representanter för? Jag läste i en liten rapport om djurplågare att de som begår grymheter mot djur ofta lever i samhällets utkant på något sätt och inte har så många kontaktytor med andra människor, vilket gör att det inte finns någon i närheten som kan ana oråd och flagga.
TT: Om gärningspersonen skulle befinna sig i någon form av vård och vårdpersonalen får nys om något, kan de larma då?
– Vi har ju sekretess inom vården, men sekretessen kan brytas vid allvarliga brott. Det skulle möjligen vara applicerbart här, om det är frågan om grovt djurplågeri.