Barnrättsorganisationerna World Childhood Foundation (Childhood) och Barnrättsbyrån har kartlagt anmälningar om och förekomsten av sexuella kränkningar och våld på statens ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (Sis), som tar emot barn och unga upp till 21 år som bedöms ha en omfattande psykosocial problematik eller som är dömda för grova brott.

Rapporten visar på omfattande och ständigt återkommande rapporter och anmälningar om ofredande och sexuella kränkningar, framför allt om manliga anställda som utsätter flickor för sexuell beröring.

– Det är ett litet antal ungdomar som placeras varje år, runt 1 000, det motsvarar ungefär en genomsnittlig skola. Där har man i genomsnitt fem inrapporteringar om sexuella kränkningar eller övergrepp per månad, med en fällande dom mot någon ur personalen per år. En genomsnittlig skola hade inte fått fortsätta verka på det sättet, år efter år, säger Joel Borgström på Childhood.

Sexuell beröring

Childhood och Barnrättsbyrån bygger sin rapport på en studie av forskaren Maria Andersson Vogel, som har nagelfarit myndighetshandlingar och domar från tidsperioden januari 2019–maj 2022. Rapporten räknar till 209 inrapporterade händelser, anmälningar eller klagomål på 20 av 21 ungdomshem under perioden, och konstaterar dessutom att fem tidigare anställda har dömts för våldtäkt på ungdomar på Sis-hem under 2017–2022.

– Den vanligaste kränkningen är olika typer av ofredande som sexualiserad beröring. Vi ser också allt från sexualiserat språk och jargong till en upplevd hotfull och kränkande miljö, men också betydligt mer allvarliga övergrepp som går hela vägen till fullbordade våldtäkter, säger Joel Borgström som understryker att det ofta finns ett stort mörkertal av ungdomar som aldrig anmäler sina förövare.

Kränkningar mot ungdomar på statens ungdomshem kan anmälas av ungdomarna själva, men också av anhöriga eller av hemmens personal.

Manliga anställda

I en dryg femtedel av handlingarna som lämnats ut har ungdomens kön strukits över för att skydda identiteten, i de återstående fallen och anmälningarna står flickor för mer än tre fjärdedelar av dem som utsatts. Förövaren är i merparten av fallen en manlig anställd, endast i nio av fallen handlar det om en annan ungdom.

– Nästan alla flickor som placeras på Sis har tidigare erfarenheter av sexuella kränkningar eller övergrepp. När de sedan placeras hamnar de i en situation där de återigen riskerar att utsättas för ganska omfattande våld och sexuella övergrepp. För många av ungdomarna som det handlar om blir det ett bevis för att de inte är någonting värda och detta sätter förstås djupa spår som motverkar läkande långt senare under livet, säger Borgström.

Tystnadskulturer

Ungdomshemmen är skyldiga att anmäla allvarliga missförhållanden, eller om det funnits risk för allvarliga missförhållanden, till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) enligt lex Sarah. Men endast nio av 29 lex Sarah-rapporter som upprättats internt har skickats vidare till Ivo genom formella lex Sarah-anmälningar, enligt rapporten.

– Barnen som vi intervjuat ger uttryck för att de känner sig väldigt maktlösa eftersom ingen lyssnar på dem, och att det ofta uppstår situationer där ord står mot ord, där man inte tror på dem och där det växer fram tystnadskulturer där personal skyddar varandra och där institutionens rykte går före barns intressen, säger Borgström.

– Vår slutsats är att det är alldeles för många barn som far illa på ungdomshemmen, att det har pågått under alldeles för lång tid och att man i grunden behöver göra ett omtag av hela tvångsvården.