Att det gått lång tid sedan det senaste spionärendet i Sverige innebär inte att det är så sällan det förekommer, säger Fredrik Westerlund, som forskar vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) om rysk militär och underrättelsetjänst.
– Det beror snarare på att man avbryter det på ett tidigt stadium, och att det krävs rätt mycket bevis för att vinna framgång i ett spioneriåtal. Då måste man även låta det löpa längre, vilket också innebär risker.
Daniel Stenling, chef för kontraspionage på Säkerhetspolisen, bekräftar den bilden.
– Vi bedriver så mycket verksamhet som möjligt för att det inte ska bli ett fullbordat brott, då är skadan i princip redan skedd, säger han.
Folkbildande
I det nu aktuella fallet tror Westerlund att Säpo genom sin relativa öppenhet vill visa allmänheten vad som pågår.
– Jag tror att det finns ett folkbildande syfte från Säpo. Deras uppdrag är att motverka olovliga underrättelseverksamheter. Ett sätt är att gripa personer, ett annat effektivare sätt är att vaccinera svenskarna mot att ens bli rekryterade – eller i alla fall höja tröskeln för det.
Även om Daniel Stenling inte vill säga att just det har varit syftet med Säpos kommunikation säger han att fallet är ett bra exempel på det breddade hot man varnat om.
– Vi har under flera års tid sett det ökade intresset från främmande makt. Vi ser dels fler länder visa intresse för Sverige, dels att själva mängden aktiviteter som syftar till att inhämta information i och om Sverige har ökat. Den stora ökningen är mot det som vi karaktäriserar som civila sektorer.
Fredrik Westerlund på FOI menar att det finns ett gap mellan Säpos verklighet och den verklighet som allmänheten lever i.
– Även jag som studerar rysk underrättelsetjänst upplever det. När man sammanställer vad den ryska underrättelsetjänsten ägnar sig åt blir det väldigt skrämmande läsning, och det är något som inte når ut till allmänheten.
Enligt Säpo är var tredje rysk diplomat egentligen en underrättelseofficerare, och Ryssland är utöver Iran och Kina det land som Säpo särskilt brukar nämna när det handlar om underrättelsehot mot Sverige.
– Helt klart är det så att Ryssland är ett stort underrättelsehot mot Sverige. De har intressen brett över hela det svenska samhället och de har en stor arsenal av metoder och resurser för att bedriva sin verksamhet mot Sverige, säger Daniel Stenling.
Sverige som mål
Enligt Fredrik Westerlund är Sverige intressant för utländsk underrättelsetjänst av flera anledningar, bland annat eftersom vi ligger i teknisk framkant inom flera områden.
– Både i egenskap av svensk forskning, och genom nära samarbete med industrier i andra länder, som USA. Så Sverige är ett av de länder där du även kan komma över amerikansk högteknologi.
Sverige uppfattas därtill som ett "lätt land" att arbeta i av utländsk underrättelsetjänst, säger han.
– Som underrättelsetjänst utsätter man sig inte för lika stora risker, vill jag hävda. Svenskar är mer godtrogna, vilket i mångt och mycket är bra, men inte när det gäller industrispionage. Vi ser kanske inte likadant på en rysk student, företagare eller ambassadtjänsteman när det gäller att lämna ifrån sig information som man gör i en del andra länder.
Tankeväckare
Onsdagens dom är ett tydligt exempel på hur spionaget kan gå till, och Westerlund hoppas att det kan fungera som tankeväckare för många. Att domen påverkar rysk underrättelseverksamhet i Sverige tror han dock inte.
– Ryssland är och förblir beroende av industrispionage. Och så länge vi har den här säkerhetspolitiska situationen med en tydlig motsättning mellan Ryssland och väst så kommer de behöva både industrispionaget, och politiska, ekonomiska och framför allt militära underrättelser. Där är Sverige ett högintressant land, säger Fredrik Westerlund.
– Men vi får utgå från att de kommer att lusläsa domen och förundersökningen för att få reda på så mycket som möjligt om hur Säpo arbetar, och om möjligt utveckla sina metoder för att undvika upptäckt.
