I många fall där personer utsätts för upprepad brottslighet ligger ofta en och samma gärningsman bakom – inte sällan handlar det om män som utsätter kvinnor för hot och våld i nära relation.
Men traditionella verktyg som lagföring och kontaktförbud räcker inte alltid till för att stoppa en motiverad våldsverkare, enligt polisen, som med en relativt ny metod i stället riktar in sig på att bryta gärningsmännens beteende.
Metoden som kallas riskreducerande insatser (RRI) går i korta drag ut på att utbildade samtalsutövare genomför strukturerade och systematiska samtal med våldsamma personer för att få dem att sluta med sina brottsliga handlingar.
Samtalen är frivilliga och sker utanför den pågående utredningen. Fokus ligger därmed inte på brottet, utan på att blicka framåt, hitta strategier för att hantera problem och undvika att det sker igen, enligt Christer Tessmann, gruppchef vid brottsoffer- och personsäkerhetsverksamheten i region Stockholm.
– Vårt uppdrag är att ta kontakt med den här personen och utifrån ärendet lyssna in; vad är det som gör att han är i den här situationen och vad skulle kunna förändras så att han kan kliva vidare i livet, säger han.
Effektivt resultat i pilotprojekt
Metoden, som först testades i ett pilotprojekt i polisregion Syd, har visat sig vara effektiv. Vid en utvärdering av 118 ärenden från 2019–2021 framkom det att våld och hot hade upphört i 72 procent av fallen där den använts. I fjol fattade polisen beslut om att RRI ska användas nationellt och arbetet är nu i gång i ett par andra regioner, utöver Syd och Stockholm.
Nu har metoden utsetts till vinnare i den svenska deltävlingen till European Crime Prevention Award, som årligen utser Europas bästa brottsförebyggande projekt eller verksamhet.
Störst effekt har arbetssättet visat sig ha i ärenden med inslag av stalkning, upprepade överträdelser av kontaktförbud samt brott mot anställda inom rättsprocessen.
– Det minskar lidandet för den utsatta som kanske inte behöver flytta till ett skyddat boende och barnen kan gå kvar på förskola och skola, säger Christer Tessmann.
Minskar belastning
Några andra positiva bieffekter är att metoden ofta ger ett ökat förtroende för myndigheter och dessutom minskar belastningen på polisens utredningsarbete, enligt Tessmann.
– Vi hanterar ärenden emellanåt med 10–15 anmälningar från samma person gentemot den vi pratar med, som bara läggs på hög. Det kan handla om ofredandeärenden som inte riktigt når upp till att bli avdömda i slutändan, men det är lika påfrestande för den som är utsatt ändå.
En ytterligare fördel som han lyfter är att polisen via samtalen kan lära sig mer om gärningsmannen och bättre bedöma hur kraftfulla hoten är och vilka säkerhetsåtgärder som eventuellt behöver vidtas för att skydda brottsoffret.
De flesta vill prata
Christer Tessmann ser inga nackdelar med arbetssättet, men säger att det kan vara svårare att använda i vissa typer av fall, med exempelvis psykisk ohälsa eller vårdnadstvister. Inför alla ärenden görs också en riskbedömning där man tittar på om brottsoffret riskerar att bli mer utsatt om polisen kontaktar gärningsmannen.
– Ser vi att den risken finns, så får polisen jobba med andra metoder, säger han.
Tvärtemot vad många kanske tror är det bara "en promille" av de kontaktade gärningsmännen som inte vill prata med polisen, säger han.
– Det absolut vanligaste svaret vi får efter några samtal är “äntligen har någon lyssnat på mig” och sedan kan de gå vidare.