Paret greps av Säkerhetspolisen på tisdagsmorgonen och häktades på fredagen på sannolika skäl misstänkta för grov obehörig befattning med hemlig uppgift.
Mannen har haft flera höga befattningar inom Försvarsmakten. Kvinnan är anställd på signalspaningsmyndigheten Försvarets radioanstalt (FRA).
FRA har bekräftat att en av deras anställda har häktats, men Försvarsmakten har inte velat kommentera. Enligt Säpo rör misstankarna mot paret "mycket allvarlig brottslighet".
Vad brottsmisstankarna rör är enligt Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, svårt att spekulera om när så lite är känt.
– Det kan mycket väl röra sig om spioneri, men av bevistekniska skäl är det lättare att i ett tidigt stadium ta den bredare rubriceringen grov obehörig befattning som rymmer en mängd gärningar – från rent slarv till de facto spioneri.
Möjlig spionkoppling
– Har man hemliga handlingar liggande hemma så är det naturligtvis ytterst olämpligt, men det är en väldigt stor skillnad mot att lämna över till främmande makt. Det är inte gradskillnad, utan artskillnad.
Även Joakim von Braun, underrättelseexpert med bakgrund inom Säpo och Försvarsmakten, anser att den bredare rubriceringen initialt är ett säkrare kort.
– Man börjar på den lägsta nivån som man tycker att man har stenhårda bevis för. Sedan kan man under resans gång lägga på större och allvarligare ansvar. Utifrån hur Säpo uttalar sig får man nog anse att det troligtvis är mycket allvarligt.
Peyman Kia, nyligen dömd till livstids fängelse för grovt spioneri, misstänktes initialt för grov obehörig befattning med hemlig uppgift, en misstanke som sedermera skärptes.
Säpo uppger att det "i nuläget" inte finns några kopplingar till tidigare ärenden. Men enligt Wilhelm Agrell är det ändå fullt möjligt att utredningen runt Kia lett fram till det nu häktade paret.
– I ett spionerimål hittar man inte sällan spår som leder till ett annat, även om de rent spionerimässigt inte behöver vara kopplade till varandra. Det är tänkbart att det ena ärendet lett till det andra, men de kan också vara helt orelaterade.
Drag och motdrag
Antalet fall av misstänkt och konstaterat spioneri har på senare år ökat både i Sverige och övriga västvärlden. Ett resultat, tror både Agrell och von Braun, av ökad underrättelseverksamhet och likaledes upptrappat kontraspionage.
– Väst och Sverige har trappat upp sin vaksamhet. Min bild är också att ryssarna tycks vara slarvigare nu än de varit tidigare. Det kan bero på det inre trycket att skaffa underrättelser och teknik man har stor nytta av, säger Joakim von Braun.
Det internationella förtroendet för Sverige och svensk underrättelsetjänst fick sig enligt Wilhelm Agrell en törn i samband med att den tidigare Säpoanställde Peyman Kia avslöjades med att ha spionerat för Rysslands räkning i många år. Vad ett nytt avslöjande av liknande kaliber skulle innebära för anseendet återstår att se.
– Att man i fallet Kia på tämligen lösa boliner släppte in en person som bokstavligen härjade fritt under lång tid är inget som stärker Sveriges renommé. Om det nu aktuella avslöjandet skulle visa på fortsatta brister i rekrytering, granskning av personal och säkerhetsrutiner är det förstås inte bra. Däremot kan det vara precis tvärtom om det visar sig att man på ett tidigt stadium lokaliserat och neutraliserat en potentiellt farlig spion.
Rättad: I en tidigare version av artikeln förekom en faktaruta med en felaktig källhänvisning till brottsbalken.
