Antalet utsatta områden minskar från 61 till 59 i polisens senaste kartläggning – men samtidigt har de kriminellas påverkan cementerats och blivit alltmer beständig.
– Det understryker för mig betydelsen av att mobilisera inte bara rättsväsendet utan hela samhället för att bryta det, säger Gunnar Strömmer.
– Man ska inte sväva i nån ovisshet om att de mått och steg som kommer att krävas kommer att behöva vara väldigt ingripande.
Bättre verktyg
Men han ser också vissa ljuspunkter. Till exempel har den öppna narkotikahandeln generellt sett minskat till följd av ökad kameraövervakning.
– Det ryms en hoppfullhet. Om vi ger brottsbekämpande myndigheter effektivare verktyg så går det också att bryta de här mönstren.
Enligt polisen handlar det dock om att de kriminella anpassat sig, och istället satsat mer på att sälja via digitala kanaler och leverera genom utkörning.
Polisen lyfter också att antalet särskilt utsatta områden, där situationen bedöms vara akut, minskat från 22 till 17 sedan 2019.
Framför allt beror det på minskat våld och hot mot poliser – men det bedöms i sin tur kunna vara en medveten strategi från gängen för att minska polisens insyn och kunna verka mer ostört.
– I grund och botten vill vi naturligtvis inte se hot och våld mot polisen. Det är väldigt tydligt att oavsett de kriminellas bevekelsegrunder att agera på det ena eller andra sättet måste vi ge polisen bättre verktyg för att trycka tillbaka de här nätverken, kommenterar Strömmer.
Trycka tillbaka
Vad är målet - ska Sverige inte ha några utsatta områden på sikt?
– Jag vill inte kvantifiera arbetet på det sättet. Vi ska bryta social utsatthet, stärka egenmakten och friheten för människor i alla delar av landet, så att de här siffrorna kan tryckas ner rejält. Gör vi det systematiskt är jag övertygad om att vi också kommer att kunna se en nedgång i antalet utsatta områden, och målet är förstås att trycka tillbaka i så hög grad det bara går.