Förra året fördes 75 barn ut ur Sverige, eller hölls kvar i utlandet, av sina närstående, visar statistik från utrikesdepartementet (UD).
Syftet kan vara bland annat att barnen ska utsättas för tvångsäktenskap eller så kallade uppfostringsresor – men gemensamt är att resorna skett i en hedersrelaterad eller patriarkal kontext.
UD har ingen statistik per månad, men risken för liknande resor ökar under sommaren, säger Jenny Edin som är kommissarie och processledare för polisens nationella arbete mot hedersrelaterad brottslighet.
– Det är särskilt vanligt just under skollov att barn förs utomlands för att giftas bort, för att utsättas för könsstympning eller en så kallad uppfostringsresa, säger hon.
"Alltid ökad oro"
Eftersom barnen har skolplikt under resten av året är chansen större att frånvaro eller planerade resor då uppmärksammas av skolan eller andra myndigheter.
– Det sticker inte ut på samma sätt om man åker utomlands med familjen i några veckor under sommaren, säger Jenny Edin.
Vid Nationellt centrum mot hedersrelaterat förtryck ser man samma trend. De för ingen statistik över bortförda barn, men noterar antalet samtal till deras stödtelefon om misstankar eller oro om bortföranden.
– Vi ser alltid en ökad oro inför loven, men framför allt efteråt när barnen inte återvänder till skolbänkarna, säger Issis Melin, sakkunnig vid centret.
När barnen väl har förts utomlands har svenska myndigheter ofta mycket begränsade möjligheter att agera. Inte minst eftersom de ofta förs bort av sina närstående, vilket gör att det blir upp till barnen att själva söka hjälp.
Viktigt att förhindra
Just därför är det extra viktigt att förhindra resorna innan de sker, konstaterar både Jenny Edin och Issis Melin.
De uppmanar alla som möter barn och unga att vara extra uppmärksamma vid den här tiden på året. Det kan handla om såväl skol- och fritidspersonal som socialtjänst, polis och andra myndigheter.
– Det gäller att vara nyfiken och ställa frågor kring vad händer i sommar. Det kan faktiskt vara så att folk åker på semester, vi behöver inte misstänkliggöra alla. Men det finns barn som har en oro och då behöver vi ställa frågor kring det, säger Issis Melin.
Det gäller att vara lyhörd, lyssna på vad barn och unga berättar och agera om något sticker ut. I många fall är det inte barnen som riskerar att utsättas som själva larmar till skolpersonal, utan deras vänner.
– Hellre att man gör en orosanmälan till socialtjänsten eller en polisanmälan en gång för mycket, än att man tänker att någon annan ska göra det eller “jag ska inte lägga mig i”. Det handlar ju om att skydda barnen, säger Jenny Edin.
Om misstankar däremot uppstår i tid har socialnämnden möjlighet att ansöka hos förvaltningsrätten om ett utreseförbud, och i de fall läget är akut besluta själva om ett tillfälligt utreseförbud.
– Det är så vitt vi vet den lagstiftning som vi har mest nytta av för att skydda barn som man misstänker ska föras bort. Då får man lite tid att utreda, säger Issis Melin.
