Ahmed Abdirahman och Mehdi Adnan Mossa var båda tolv år när de kom till Sverige. Ahmed flydde från inbördeskriget i Somalia och Mehdi från kriget i Irak. Den ene en toppstudent och entreprenör som arbetat internationellt. Den andre en gängkriminell som suttit i fängelse tre gånger och förstört många människors liv. I dag står de båda på samma plats, kämpande för integration och inkludering.
Blir inte bättre
De tycker båda att det är bra att rapporten kommer men som boende i de förorter där det skjuts på gatorna är de också frustrerade över att rapporterna inte leder till någon förändring.
– När man läser rapporten eller artiklar om den får vi aldrig glömma majoriteten av de utrikes födda som kör våra bussar och jobbar i sjukvården. Det är också de som drabbas hårdast av det grova våldet, de som bor där de kriminella begår brott, som blir skjutna av misstag och inte vågar gå ut, säger Ahmed Abdirahman.
Han är vd och grundare på Stiftelsen The Global Village, som gett ut flera rapporter om olika utrikesfödda gruppers livssituation i Sverige. I rapporterna som hans organisation tagit fram finns förklaringarna till de problem som Brå-rapporten sätter fingret på. Där listas den höga arbetslösheten, de dåliga skolresultaten, fattigdomen och segregationen för utrikesfödda från utomeuropeiska länder.
– Självklart kan några människor som lever i utanförskap och fattigdom se möjligheter i kriminaliteten. Så politikerna måste också satsa på de mest utsatta och se till att de ges möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Och att vara brottslig måste kosta!
Lätta offer utan språket
Mehdi Adnan Mossa jobbar som kurator och som särskild kvalificerad kontaktperson på socialtjänsten med barn och unga som befinner sig i riskzonen. Han har otaliga gånger i medier berättat om sin resa från gängkriminell till socialarbetare och har nu tröttnat på att prata om de kriminella i de utsatta områdena.
– När jag kommer i kontakt med föräldrar och brottsoffer skäms jag så för min kriminella bana och jag lägger nu mycket mer vikt vid de skötsamma invandrarna för det är de som är offren.
Som yrkeskriminell kunde han använda allt som skrevs i medier om honom och de brott han begick, för att ta över ny kriminell verksamhet och områden. Att berätta om sin gangsterbakgrund kan också bli någon form av gangsterromantik och den vill han bort från, det återkommer han till gång på gång.
– När min familj flydde från Irak, ville vi göra gott. Där fanns ingen gangsterromantik. Jag träffar många invandrare som kommer hit med goda intentioner, men när deras barn inte lär sig svenska eller ens förstår vad det svenska samhället är, blir de lätta offer för kriminella som är experter på att rekrytera personer som inte har koll på läget.
"Behöver ställa krav"
Både Ahmed Abdirahman och Mehdi Adnan Mossa bor själva i förorter med hög kriminalitet och låg socioekonomisk standard. Båda vill de flytta därifrån. Precis som 50 procent av alla de som bor i landets 60 utsatta områden. Detta lyfts i Stiftelsen The Global Villages opinionsundersökning "Perspektiv 2021", som Ahmed Abdirahman återkommer till.
– Det har skett nio skjutningar på kort tid i Tensta och Rinkeby. Hade det skett en skjutning i Gamla Stan hade det blivit större nyhet och en större medkänsla. I de här områdena har skjutningar blivit så vanliga att det skapats en distans hos människor för att det händer någon annanstans. Förorten är som ett annat land.
Mehdi Adnan Mossa har två söner, 2,5 år och sex månader gamla. Han vill ge dem det han själv inte fick, vilket var en regelbok för vad det är som gäller i det svenska samhället, och han vill aldrig att de ska identifiera sig med ett problemområde.
– Vi får inte mata in i människorna som bor i de här områdena att det är okej att gå på bidrag och låta dem gå i år efter år utan att lära sig svenska. Vi behöver ställa krav på människor som kommer till Sverige, så att de förstår vad som förväntas av dem och får något att leva upp till.
