Ungdomarna har anonymt fått svara på om de till exempel utsatts för blottare, att någon tafsat på dem eller våldtagit dem. När samma undersökning gjordes på exakt samma sätt 2014 svarade cirka 20 procent ja. Nu har andelen som säger sig ha varit utsatta stigit till 25 procent – och då är övergrepp som sker över internet inte medräknade.

Var tionde gymnasieelev svarar att de någon gång i livet utsatts för ett penetrerande övergrepp, alltså oralt, analt eller vaginalt. Enligt ungdomarnas svar är flickor långt mer utsatta än pojkar.

– Det handlar om ungdomars självupplevda erfarenheter. Vi tror att det närmar sig den verkliga förekomsten, säger psykologen Åsa Landberg, som är sakkunnig på Stiftelsen allmänna barnhuset.

Att andelen som svarar att de blivit utsatta blivit större sedan 2014 skulle eventuellt kunna bero på att det har blivit lättare för ungdomar att definiera det de varit med om som ett övergrepp, enligt Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri. Men oavsett vad ökningen beror på så är situationen allvarlig, anser han.

Sker i det tysta

Undersökningen visar att mycket sker i det tysta. Bland flickorna säger en tredjedel av dem som utsatts för någon form av sexuellt övergrepp att de aldrig berättat för någon. Bland utsatta pojkar svarar 68 procent att ingen annan har fått veta.

De som har berättat för andra har i första hand vänt sig till andra ungdomar, oftast en kompis eller ibland pojk- eller flickvännen. Och de unga som får höra talas om ett övergrepp låter det ofta stanna som ett förtroende.

– Barn och unga känner till övergreppen i betydligt större utsträckning än vuxna, konstaterar Åsa Landberg.

De flesta övergrepp som ungdomarna berättar om i undersökningen har startat i tonåren. Oftast har förövaren varit relativt jämnårig och någon de känner sedan tidigare.

Få polisanmäler

Bara sju procent av de ungdomar som hade utsatts för övergrepp hade efteråt vänt sig till polisen och en ännu mindre andel, fyra procent, till sociala myndigheter. Åsa Landberg tycker att det är anmärkningsvärt att ungefär hälften av dem som faktiskt vänt sig till socialen eller polisen efteråt är missnöjda med det bemötande de fått där.

– Att det är så få som är nöjda tyder på att något är väldigt fel, säger hon.

"Om barn och unga som utsatts för sexuella övergrepp med förtroende ska kunna vända sig till myndigheterna behöver deras insatser anpassas så att de ger den som söker något meningsfullt", skriver hon och de andra forskarna i rapporten.

Svaren från ungdomarna tyder också på att många professionella personer runt dem har fått information om sexuella övergrepp utan att göra en anmälan till polis eller socialtjänst.

Varför det är så går det bara att spekulera i, konstaterar Åsa Landberg:

– Jag tror att en del inte riktigt tar de mindre allvarliga övergreppen på allvar, som till exempel blottning eller tafsning. Det kan också vara så, om övergreppet ligger längre tillbaka i tiden, att man inte inser att det behöver anmälas.