När coronaviruset kopplade sitt grepp om Sverige ställdes hälso- och sjukvården inför brist på personlig skyddsutrustning. Problemet med regionernas och kommunernas försörjningsberedskap hade dock påtalats flera gånger – före pandemin.

En granskning från Riksrevisionen visar att statens arbete med att säkra tillgången på skyddsutrustning inte var effektivt. Regeringen beslutade förvisso om åtgärder, men insatserna dröjde – bland annat på grund av brister i förberedelser och samverkan.

För långsamma

Riksrevisionen anser att regeringen och ansvariga myndigheter långt tidigare borde ha gjort mer för att åtgärda bristerna, före det att pandemin var ett faktum.

"Regeringen och ansvariga myndigheter har varken ställt tydliga krav på beredskapslager eller erbjudit vägledning om hur de ska byggas upp", skriver riksrevisor Helena Lindberg i en kommentar.

När regeringen i mitten av mars 2020 gav Socialstyrelsen i uppdrag, och medel, att säkra varuförsörjningen i vård och omsorg var det redan brist på skyddsutrustning. Det samtidigt som förbrukningen ökade, marknaden var begränsad och priserna steg.

Bättre samverkan

Samverkan mellan myndigheter bör också förbättras, enligt Riksrevisionen, som ger som exempel att Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket hade svårt att komma överens om gemensamma budskap om hur skyddsutrustning skulle användas.

Dessutom var länsstyrelserna osäkra på huruvida de hade mandat att bistå Socialstyrelsen utan ett särskilt regeringsuppdrag.

"I kristider prövas hur ansvariga myndigheter hanterar sitt ansvar och sina roller. Myndigheterna fokuserade på sina andra kärnuppgifter snarare än på att samordna sina åtgärder för en effektiv krishantering. Länsstyrelsernas tvekan var obefogad och bidrog till onödig fördröjning i statens krishantering", skriver Helena Lindberg.