Nästan 20 000 svenskar har avlidit med covid-19. Drygt 17 700 av dem har varit över 70 år, varav många smittades på något av de hundratals äldreboenden där smittan tog sig in våren 2020.

Coronakommissionen slog i sin första delrapport fast att Sverige misslyckats med att skydda de sköraste äldre.

Den svenska strategin, betydligt mjukare än stora delar av omvärldens, pekades i internationella medier ut som en "chansning". Sett till överdödlighet – ett mått på hur många som dör under en viss tidsperiod jämfört med ett snitt från de senaste fyra åren – avvek Sverige tidigt från grannländerna.

Mellan mars och maj 2020 var överdödligheten femte högst i EU, enligt unionens statistikorgan Eurostat som jämfört statistik från de 27 medlemsländerna samt Island, Lichtenstein, Norge och Schweiz.

När helåret 2020 summerades hade 21 länder högre överdödlighet. Sveriges var dock fortsatt mer än dubbelt så hög som Finlands och mångdubbelt högre än övriga Norden.

Pendeln svängde

Haveriet inom äldrevården och de galopperande dödstalen från pandemins början har etsat sig fast på många näthinnor. Men faktum är att pendeln svängt rejält.

Under 2021 och första halvan av 2022 hade Sverige rentav lägst överdödlighet i hela Europa, inklusive Norden. Mellan januari 2020 och juni 2022 är det bara Norge som har lägre dödlighet än Sverige.

En orsak till att våra nordiska grannar drabbas hårdare nu kan vara att fler av Sveriges sköraste äldre dog under pandemins första våg. Det säger Fredrik Charpentier Ljungqvist, docent i historia och naturgeografi vid Stockholms universitet och författare till boken ”Corona – vår tids pandemi i ett historiskt perspektiv".

– Ska man vara krass så tror jag att det i huvudsak handlar om att det finns något färre av de mest sårbara kvar i livet i Sverige. Det är det enda jag kan se i den demografiska datan som förklarar avsaknaden av överdödlighet i andra halvan av pandemin, säger han.

För och emot

Karin Modig, epidemiolog och forskare vid Karolinska institutet som analyserat överdödligheten i Sverige 2020 och 2021, anser att det finns argument både för och emot den förklaringen.

– Det som talar för är att vår analys visar att majoriteten av de som dog i covid 2020 skulle ha levt några år till, och att de dödsfallen kanske hade fördelats på 2021, 2022 och 2023. På så vis kan man tänka sig att vår dödlighet ser lite bättre ut de åren, säger hon.

– Å andra sidan har våra grannländer en full vaccinationsgrad av de äldre sköra, så de borde inte ha fått covid-dödsfall när vi inte har fått dem. Däremot eventuellt i andra dödsorsaker, som hjärtinfarkter eller liknande bland äldre, där vi så att säga har tidigarelagt de dödsfallen i covid.

Enligt Modig är överdödlighet ett användbart men "grovt" mått. För att dra mer långtgående slutsatser krävs, anser hon, betydligt mer data och en noggrannare analys – inte minst vid jämförelser länder emellan.

"Komplext mått"

Markku Peltonen, professor i epidemiologi vid Institutet för hälsa och välfärd, Finlands motsvarighet till Folkhälsomyndigheten, är inne på samma linje.

– Det är ett komplext mått som innefattar allt, och som inte är helt lätt att tolka. Så man måste vara försiktig, säger han.

Han har själv fördjupat analysen genom att göra så kallade åldersstandardiserade beräkningar av överdödligheten i de nordiska länderna. Det innebär att hänsyn tas till befolkningsstrukturer för att utesluta förändringar som beror på åldrande befolkningar.

– Även då ser man ganska tydligt att Finland, Norge och Danmark har haft en högre dödlighet än man skulle vänta sig baserat på historien. I Finland har vi haft mycket mer smitta nu jämfört med tidigare, vilket är den mest naturliga förklaringen till att dödligheten ökar.

"Ingen strategi att eftersträva"

Efter närmare 2,5 år av pandemi står det klart att Sverige, ur ett europeiskt perspektiv, kommit lindrigt undan. Men Karin Modig ser ingen anledning att ompröva kritiken mot svensk pandemihantering.

– Om det bättre resultatet för oss 2021 och 2022 visar sig vara en effekt av att vi tidigarelade dödsfallen 2020 så är det väl ingen strategi att eftersträva. Det är ju i så fall en konsekvens av något som inte gick så bra då, säger hon.

– Det finns ingenting kopplat till dödsfallen som än så länge pekar på att det vi gjorde var bättre. Den diskussionen har förts kring andra saker, som att skolor var öppna, att det var bra för barnen och att folk hade ett visst mått av sociala sammanhang. Men effekten av det får utvärderas på andra sätt än överdödlighet.