I somras släpptes de fria – 96 storkungar som fötts upp i hägn inom ramen för Storkprojektet i Skåne. Storken försvann från Sverige för snart 70 år sedan och projektet syftar till att få tillbaka en vild storkstam, genom att föda upp och släppa ut storkar, samt ringmärka och ordna med boplatser.
Elva av storkarna förseddes med sändare för att följa flytten söderut, och av dem är det fem som fortfarande är vid liv och flyger. Det berättar Staffan Åkeby, vice ordförande i Storkprojektets ledningsgrupp. GPS-signalerna avslöjar att samtliga har lämnat Europa – och minst en nått Afrika.
– Den stora flock som lämnade Skåne har splittrats och de har slagit ihop sig med storkar från andra länder. De flyger nu mellan Svarta havet och Medelhavet – över Bosporen, säger Staffan Åkerby.
Vindarna avgör
Samtliga har tagit en annan väg över Europa än förra året då alla storkar med sändare flög väster om Medelhavet, över Gibraltar.
– Våra storkar kan välja att flyga över Östeuropa eller så flyger de längs Öresundsbron och sedan ner över Västeuropa. Troligen är det vindarna som avgör, det handlar om termiken, säger Staffan Åkerby.
Så är det ett gott resultat att fem av elva sändarförsedda storkar fortfarande lever? Det är för tidigt att svara på, menar Staffan Åkerby. Kvittot kommer först när storkarna – förhoppningsvis – landar i Skåne igen.
– De stannar borta i tre år innan de vänder tillbaka till födelseplatsen för att häcka.
Krockar med ledningar
Dödligheten är dock hög – endast 20 procent av storkarna klarar sig till könsmogen ålder, enligt Staffan Åkerby. Förra året dog samtliga som försetts med sändare. En del blir tagna av rovdjur i Afrika, men det vanligaste är att de flyger in i kraftledningar.
– De har inte förmågan att väja undan. Däremot verkar de inte krocka med vindkraftverk, säger Staffan Åkerby.
Även den heta sommaren i Europa har gjort livet extremt tufft för storkarna som är på nedgång i många länder, rapporterar BBC. Torkan leder till brist på mat, som gör att att storkarna exempelvis i Ungern söker sig till soptippar där de dricker av förgiftat vatten och dör.
Staffan Åkerby följer nu med spänning – men också viss oro – vart storkarna från Skåne tar vägen.
– Troligen drar de ner till Sydafrika, men det är inte tvärsäkert. Vissa kan stanna till exempel vid Tchadsjön. Tyvärr är Afrika torrare nu än förr och det kan bli svårt att hitta mat.
Storkprojektet är ett samarbete mellan Naturskyddsföreningen i Skåne och Skånes ornitologiska förening.