Vid den senaste räkningen hittades 476 bobyggande honor, en ökning med 30 procent på ett år. Bihotell byggda av lersten tros ha haft en avgörande betydelse.

– De fungerar jättebra, över förväntan, säger Måns Bruun, som ansvarar för åtgärdsprogram för hotade arter vid länsstyrelsen i Skåne.

Humlepälsbin beskrevs redan av Carl von Linné, som stötte på arten i Åhus på den skånska ostkusten. De har från början byggt sina bon i lerbranter som eroderats fram i vattendrag, men denna typ av boplatser har blivit alltmer sällsynta.

– Det finns väldigt få naturliga vattendrag kvar, säger Måns Bruun.

Soltorkat tegel

Humlepälsbin har också bosatt sig i husväggar som isolerats med soltorkat tegel eller i lerfogar på stenmurar – men även sådana boplatser har blivit svårare att hitta.

– Dels bygger man inte på det sättet längre och dels så byter man ofta ut fogarna mot cementfogar och då kan inte bina ta sig igenom, säger Måns Bruun.

Till slut fanns humlepälsbiet bara kvar i två byar på Österlen: Skillinge och Brantevik. Sedan 2014 har Naturvårdsverket därför ett särskilt åtgärdsprogram för arten och den viktigaste insatsen har varit de specialdesignade bihotellen, som består av lerstenar gjorda av finkornig lera.

Mindre hotad

En finess med hotellen är att de går att flytta, när honorna byggt bon i dem. Då följer biyngel som ligger inne i bogångarna med. Om mikroklimatet är det rätta kan bina på det sättet etablera sig på en ny plats.

Hittills har humlepälsbiet etablerats på två nya platser på Österlen och arten har i år flyttats ner från den högsta hotkategorin till den näst högsta på den nationella rödlistan.

– Vi kommer att fortsätta minst fem år framöver, säger Måns Bruun.