Hundar i farozonen när huggormarna vaknar

Huggormssäsongen är i gång – och många oroliga hussar och mattar hör just nu av sig till Djurens vårdguide efter att deras hundar blivit bitna.

Huggormen trivs ofta vid bergsskrevor, stenar och i håligheter. Arkivbild.

Huggormen trivs ofta vid bergsskrevor, stenar och i håligheter. Arkivbild.

Foto: Cornelius Poppe/Scanpix-TT

Djur2022-04-27 20:28

När värmen och solen tittar fram vaknar huggormarna efter vinterdvalan. Att huggormssäsongen har börjat märks hos 2288 Djurens vårdguide, som i april ser en ökning av samtal från djurägare vars hundar blivit bitna. En utveckling som brukar synas varje vår.

– Det jobbiga är att ormarna är lite långsamma och slöa och inte har jagat under vintern, så de är mycket giftigare vid den här tiden. Så nu om någonsin ska man vara försiktig, säger Alinda Dalla Santa, callcenterchef på 2288 Djurens vårdguide.

Nyfikna hundar

Hundar är särskilt i riskzonen när de nyfiket sticker fram nosen eller far fram i skog och mark – då hinner ormen inte undan. Katter kan också bli bitna, men blir oftast inte lika sjuka.

Alinda Dalla Santas råd är att inte låta hunden springa fritt i skog och mark och att hålla koll på vägen framför sig, speciellt vid bergsskrevor, stenar och håligheter där ormar trivs.

– Alla hundar av storlek som man orkar bära ska man bära om man misstänker att de blivit bitna, så att de anstränger sig så lite som möjligt. Viktigt är också att tänka på att hålla sig så lugn som möjligt. Hundarna blir väldigt stressade av att vi blir stressade och oroliga.

Åk till veterinären

Eftersom ett bett kan vara livshotande och bland annat påverka hjärtat och andra inre organ ska hunden alltid tas till veterinär.

– Det många inte vet är att det är värre för dem att bli bitna i tassarna än vad det är att bli bitna i nosen eller i skinnet på undersidan av halsen, eftersom giftet transporteras snabbare runt i kroppen då.

Fakta: Huggorm

Huggormen, Skandinaviens enda vilt förekommande giftorm, finns hela Sverige, till och med norr om polcirkeln, men inte allra längst norrut och på de högsta fjälltopparna.

Den kännetecknas av sitt sicksackmönster längs ryggen, som är svart på hanar och mörkbrunt på honor. Grundfärgen är grå och brun eller rödbrun, men helsvarta individer förekommer. Arten blir vanligen upp till 65 centimeter lång, men honan kan bli längre.

Huggormen trivs bland annat i mossmarker, ljunghedar, skogsbryn, vägrenar, ängs- och åkerkanter, men undviker tät skog då den är beroende av platser med hög solinstrålning.

Milda och varma vårar kan huggormen komma fram redan i februari, annars vanligtvis i mars-april.

Blir man huggormsbiten ska man alltid uppsöka sjukvård och ett bitet husdjur ska alltid kontrolleras av veterinär.

Källa: SLU Artdatabanken samt 2288 Djurens vårdguide

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!