I studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science Advances , har forskare från Sverige, Schweiz och Storbritannien analyserat data från fossiler från de 351 däggdjursarter som vi vet har dött ut sedan början av den geologiska epoken övre pleistocen.

Däribland ikoniska däggdjur som mammutar, sabeltandstigrar och jättesengångare.

– De dog inte av stora klimathändelser, som slutet av den sista istiden. De dog av mänsklig påverkan, säger Tobias Andermann, en av forskarna som lett studien.

Fossilerna har jämförts med de förhistoriska människornas utvandring från Afrika och kolonisering av kontinenterna.

– Utdöendet har inte skett i en jämn takt. I stället kan vi se kraftiga ökningar vid samma tid som människan anlänt till nya kontinenter och öar. Och när takten ökat minskar den sedan inte, utan håller sig på förhöjda nivåer.

Utmanar tidigare forskning

Studien motsäger den syn som en del forskare har att stora klimatförändringar, som den senaste istiden, har varit den största orsaken till utdöendet under de senaste 126 000 åren.

– I stället finner vi att däggdjuren anpassat sig under de senaste cyklerna av nedisning och troligtvis lyckats flytta till en plats som passar bättre. Däremot utgör dagens klimatförändringar ett stort hot, i kombination med fragmenterade livsmiljöer.

Att exakt förklara den förhistoriska människans roll i utdöendet av däggdjursarter är komplext, säger Andermann. Vissa arter jagades av människor, som mammutar i Nordamerika och Eurasien. Andra tros ha dött ut i samband med att utvandrande människor introducerade nya arter, som hundens ankomst med människan i Australien för tusentals år sedan.

Påverkan på marker, som till exempel användningen av skogsbränder, tror forskarna har haft en ännu större påverkan.

– Vi vet inte exakt hur. Men klart är att människans ankomst har satt press på ekosystemen och att den biologiska mångfalden påverkats negativt. Människor förändrar miljön, och har alltid gjort det.

Mörk framtid

Enligt studien har takten i vilken däggdjur dör ut ökat 1 600 gånger i jämförelse med nivåerna för 126 000 år sedan. Och inför framtiden blir det snabbt värre.

– I dag är utrotningshastigheten av däggdjur den största sedan slutet av dinosauriernas era. Och vi är bara i början av en stor våg av utdöenden som vi kommer att märka av nästa årtionde.

Med hjälp av datorsimuleringar förutspår forskarna att utrotningstakten kommer att bli 30 000 gånger högre än den naturliga till år 2100.

– Om trenden från de senaste decennierna fortsätter väntas vi förlora 557 däggdjursarter till dess. Men om vi till exempel lyckas undvika att ännu fler arter hotas kan vi förlora 416 arter.

Trots de dystra prognoserna går det fortfarande att vända trenden, enligt Andermann.

– Om vi ökar våra bevarandeinsatser kan vi rädda många fler arter. Till exempel visar våra simuleringar att en tiofaldig ökning av bevarandet "bara" skulle leda till att 143 däggdjur dör ut.