Utterns resa i Sverige under de senaste årtiondena kan liknas vid en utförsbacke från 1940-talet till den absoluta botten på 1980-talet, och sedan uppåt igen fram till i dag, förklarar Henrik Thurfjell på Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet.

– Vid 40-talets slut är det svårt att se att det fanns mindre än 10 000 uttrar i Sverige, grovt uppskattat. Fram till 70-talet minskade populationen jättemycket, och var nästan borta i början av 80-talet. Arten fanns då bara fläckvis i Sverige, säger Thurfjell.

Stora fiskar

Uttern, som är ett vattenlevande rovdjur med simhud mellan tårna, föll offer för numera förbjuda miljögifter som letat sig vidare i ekosystemet.

– Den befinner sig högt upp i näringskedjan och äter ganska stora fiskar, som i sin tur har ätit många mindre fiskar och på så sätt ansamlat miljögifter. Förbudet mot flera miljögifter som PCB och DDT på 70-talet gynnade väldigt många djurarter, även sälen och havsörnen, säger Thurfjell.

Nu har populationen återhämtat sig till omkring 4 000 könsmogna uttrar, vilket i runda slängar innebär 5 000–6 000 djur, spridda över nästan hela landet.

– Åtgärdsprogrammet och framför allt regleringen av giftanvändning har varit väldigt positivt för uttern. Det finns fortfarande faror framöver, men det är en otroligt positiv utveckling, säger Thurfjell.

Dödar minkar?

Återhämtningen har varit så kraftig att Naturvårdsverket avslutar sitt åtgärdsprogram för arten. Uttern kan också komma att strykas från den svenska rödlistan som sammanställs vart femte år, nästa gång under 2025.

Minken, som är en invasiv art från Nordamerika och alltså inte ska finnas naturligt i Sverige, verkar dra det kortare strået.

– Den amerikanska minken är en invasiv art i Sverige som gör ganska stor skada på fågellivet. Uttern verkar ha en negativ effekt på minken, det vill säga att uttrar verkar döda minkar. Sedan vet vi inte exakt varför eller hur det går till, säger Thurfjell.