Blåvalen har ett av planetens starkaste djurläten, en sång som sprids över enorma avstånd i världens hav. Trots flera decenniers studier är sångens betydelse till största del fortfarande en gåta för forskarvärlden.

Nu har en grupp amerikanska forskare vid Stanford University analyserat fem års samlad blåvalssång tillsammans med rörelsedata från mätare på utvalda valar i Stilla havet – och upptäckt ett tydligt mönster. I slutet av varje år, när valarna laddar upp inför den drygt 600 mil långa flytten från matplatserna i norr till fortplantningsområdena i söder, börjar de sjunga allt starkare och främst på nätterna i stället för på dagarna. Därefter, när resan söderut har påbörjats, hörs sången alltmer under dagtid. Forskarna tolkar detta som ett sätt att synkronisera parningssäsongen över stora avstånd.

"Det är möjligt att en ensam val kanske lyssnar och stämmer av läget innan den bestämmer sig för att sluta äta upp sig och ge sig av söderut", säger en av forskarna i ett pressmeddelande.

Upptäckten skulle kunna användas för att varna sjöfarten så att de håller bättre utkik efter flyttande valar, skriver forskarna i studien som publiceras i tidskriften Current Biology.