Lagom till påsk meddelade Borås djurpark att det var dubbla elefantfödslar på gång, sedan två av parkens honor varit dräktiga i närmare två år.

Men glädjen över den förstfödda kalven, född den 26 mars, blev kortvarig. När kalv nummer två föddes i måndags tog elefantflocken avstånd från den lilla honkalven.

Therese Hård och hennes medarbetare i djurparken tog omedelbart in kalven för behandling, men trots tre dygns intensivvård gick dess liv inte att rädda.

"Trots tre dygn av intensivvård med veterinär och djurvårdare som vakade vid hennes sida dag som natt, lämnade den lilla kalven oss i dag", meddelade djurparken på Instagram på torsdagskvällen.

Hotad art

– Det berör en på djupet. Det gör det i alla högsta grad när man är en del av det själv. Men det är en kamp mot klockan och det är väl först i efterhand som man tänker på sitt eget mående, säger Therese Hård.

– Det tror jag att alla känner igen som har arbetat med intensivvårdspatienter, att där och då är det bara fullt fokus på den här patienten. Sedan får man hantera sina egna behov på ett senare plan.

Samtidigt har elefantfödslarna i Borås engagerat många även utanför djurparken. Inte minst har många uppmärksammat arbetet med att bevara de hotade afrikanska elefanterna.

– Många har hört av sig och frågat hur de kan vara med och hjälpa till med våra projekt, till exempel i Masai Mara i Kenya.

– Det ger lite perspektiv på det andra. Det är väldigt fint att människor uppmärksammar vårt arbete och har hört av sig. Vi kanske kan nå fram till några på ett annat vis än förut runt bevarandearbetet.

"Väldig kontrast"

För elefantflocken i Borås djurpark har kalvens död dock gått relativt obemärkt förbi. I stället har kalven som föddes i måndags fått all uppmärksamhet.

– Det är en väldig kontrast, mellan lugnet i flocken och det som ägt rum med den andra kalven, säger Therese Hård.

– För mig som djurmänniska och veterinär är det väldigt motsägelsefullt. Man har dels sorgen över kalven som vi har mist, dels glädjen över att se styrkan och kraften hos den nya kalven och att vi vet att varje individ är viktig för artens fortlevnad på sikt. Så det är väldigt mycket upp och ner, känslomässigt.