Två kvinnor bodde tillsammans, hade gemensamt hushåll och gemensam ekonomi. En del i familjen och vänkretsen uppfattade de två kvinnorna som kamrater, andra såg dem som ett par.

Men så avled den ena kvinnan. Hon hade en dödsfallsförsäkring där förmånstagaren i första hand var make, partner eller sambo och i andra hand släktingar. Det uppstod en tvist mellan den avlidna kvinnans föräldrar och den andra kvinnan om vem som hade rätt till försäkringspengarna på 320 000 kronor.

Den juridiska frågan var om de två kvinnorna kunde anses leva i ett parförhållande i sambolagens mening. Föräldrarna framhöll att kvinnorna inte hade något sexuellt samliv, utan bara bodde ihop som kamrater, och ansåg därför att de inte var sambor.

Den andra kvinnan hävdade att de hade levt i en känslomässigt djup relation, de såg sig själva som både ett par och som sambor, även om det inte förekom något sexliv.

Sambo utan sex?

I sambolagen, som infördes 2003, står att med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll.

Högsta domstolen (HD) tar fasta på att lagstiftaren genom att använda begreppet parförhållande vill skilja ut situationer där släktingar, vänner eller arbetskamrater delar bostad och hushållsgemenskap.

Det sägs också i förarbetena till lagen att med parförhållande avses att personerna ska bo till s ammans i ett förhållande där det normalt ingår sexuellt samliv.

Högsta domstolen slår nu i en vägledande dom fast att detta uttalande inte kan förstås så att det skulle ta sikte på hur det ska vara i det enskilda samboförhållandet.

Nära gemenskap avgörande

Tanken är snarare att uttrycka att personerna ska stå i en sådan känslomässig relation till varandra att sexuellt umgänge brukar ingå i liknande förbindelser. Därför kan också ett förhållande utan sexuellt samliv utgöra ett parförhållande i lagens mening, och detta oavsett anledningen till att något sexuellt samliv inte förekommer.

Det som är avgörande är istället att relationen ska kännetecknas av en sådan nära gemenskap som normalt förekommer mellan gifta.

De båda kvinnorna levde i en sådan nära personlig gemenskap att det ska anses som ett parförhållande i sambolagens mening, enligt Högsta domstolen.

Det är därför kvinnan, inte föräldrarna, som har rätt till försäkringsersättningen.