Den andades både fart och framtid. En djärv tävlingsbil som var formad som en gigantisk gevärspatron med fyra friliggande hjul. Det var med den som Camille Jenatzy gjorde sensation, belgaren som kallades för Den röde djävulen.
Under våren 1899 passerade han nämligen den magiska gränsen på 100 kilometer i timmen, en milstolpe i människans teknologiska utveckling. Och självfallet var hans futuristiska fordon en elbil.
– Om vi hade fortsatt att satsa på elbilar skulle vi säkert ha haft väldigt effektiva batterier vid det här laget. Men utvecklingen stannade av till förmån för förbränningsmotorn, säger Christian Stadius, avdelningschef på Tekniska museet i Stockholm.
Slog igenom i USA
Men låt oss gå tillbaka till åren kring sekelskiftet 1900. I Sverige konstruerade civilingenjören Harald Håkanson den första svenska elbilen. På andra håll i världen, bland annat i Tyskland, konstruerade man elfordon, men det var i USA som de slog igenom stort. Där utgjorde de hela 38 procent av bilflottan, och hade många fördelar jämfört med konkurrenterna.
Bensinbilen bullrade, vibrerade och luktade illa. Att byta växel var omständligt och dessutom behövde fordonet vevas igång, vilket var tungt.
Även ångbilen krävde växelbyte och hade därtill en lång starttid. Kalla morgnar kunde det ta trekvart att få den klar för avfärd. Eftersom den ofta måste fyllas på med vatten var räckvidden kort.
I USA användes bilarna mest omkring storstäderna. Där fanns de enda vägarna av bra kvalitet. Och kortare sträckor var förstås perfekt för en bil som drevs av batterier. Framtiden såg minst sagt ljus ut för elbilen, som 1912 slog försäljningsrekord.
Startmotor
Just det året kom en ny innovation. Den elektriska startmotorn gjorde bensinbilarna lätta att få igång. Och snart kom fler förändringar.
– T-Forden var en bil för vanligt folk och genom det löpande bandet kunde den nu massproduceras. Bilar med förbränningsmotorer blev billigare, mer tillförlitliga och vanligare, säger Christian Stadius.
Samtidigt började vägnätet byggas ut. Under 1920-talet band de ihop städerna och folk ville resa längre, vilket inte gynnade elbilen. Dessutom bidrog oljefyndigheterna i Texas till att bensinen sjönk i pris och snart växte det upp en infrastruktur av mackar.
På 1930-talet var elbilen i princip utdöd. Intresset för den väcktes dock till liv under oljekrisen i början av 1970-talet. I modern tid är elbilar och hybridvarianter som bekant i ropet.
Synd bara att vi har fått börja utvecklingen på nytt.