Coronakrisen har försatt rika länder i chocktillstånd.

Men den hotar att krossa utvecklingsländernas ekonomier. Med kollapsade råvarupriser, minskad handel och massiv kapitalflykt rinner resurser bort från fattiga länder i ett läge där de måste ta av det lilla de har till sjukvård och sociala insatser i pandemins spår.

Många familjers livlina i form av hemskickade pengar riskerar dessutom att klippas av när migrantarbetare förlorar jobben i rika länder.

Samtidigt sitter en rad låg- och medelinkomstländer i skuldfällor efter att de senaste åren ha lånat friskt för att försöka nå sina utvecklingsmål. Nu möts de av högre lånekostnader än höginkomstländerna, som tack vare fortsatt billiga krediter kunnat pumpa in stimulanser i sina ekonomier.

Situationen har fått bland andra påve Franciskus och flera hjälporganisationer att trycka på för skuldavskrivningar för de fattigaste.

Sverige är med

Så långt har inte G20-länderna velat gå – men nyligen enades de om att ge anstånd med skuldbetalningar under resten av året för över 70 länder, varav många i Afrika. Det beräknas frigöra uppemot 20 miljarder dollar som länderna skulle ha behövt betala i amorteringar och räntekostnader till stater och privata långivare.

– Det här är ett viktigt beslut som berör många och skapar möjligheter för många av de fattiga länderna att använda offentliga resurser i större utsträckning till de akuta frågorna, säger biståndsminister Peter Eriksson (MP).

Internationella valutafonden har också beslutat att frysa skuldbetalningar för 25 länder under ett halvår framåt.

Flera andra typer av stöd kommer att behövas, konstaterar Peter Eriksson.

– Men gällande skuldlättnader tror jag att det här är vad som är möjligt kortsiktigt. Skulle man gå över till en diskussion om skuldavskrivningar så kommer det ta mycket längre tid, säger han.

– Man kan däremot räkna med att det kommer upp efter den här krisen. För många länder som redan sitter i en besvärlig situation kommer då att ha ännu större problem.

Sverige satt med i förhandlingar inför G20-mötet och kommer att följa gruppens beslut. Det handlar främst om lån till Pakistan och inbetalningar på 20–30 miljoner dollar som nu skjuts upp, enligt Peter Eriksson.

"Pengar måste in"

Senast en större skuldavskrivning skedde var runt 2006 då en rad afrikanska länder med statsskulder på i genomsnitt runt 100 procent av bnp kom ner till nivåer kring 30 procent.

Då gällde det främst lån via IMF och Världsbanken. I dag är skuldsituationen mer komplex med nya fordringsägare såsom Kina och en högre andel privata långivare. Länder som Ghana, Uganda, Senegal, Angola och Etiopien har börjat närma sig, eller överstigit, skuldkvoter på 50 procent.

Samtidigt har kostnaderna för lånen skenat för länder söder om Sahara där i genomsnitt 14 procent av exportinkomsterna gick till att amortera eller betala räntor under 2018, enligt Världsbanken.

De nya skuldlättnaderna ger andrum i form av minskat utflöde av pengar, konstaterar nationalekonomen Arne Bigsten. Men det räcker inte långt när krisen gör det svårt för utvecklingsländerna att sälja sina råvaror och produkter och investerare flyttar sina pengar till den rika världen.

– Det krävs att ordentligt med pengar tas in på något sätt. Det bästa vore om G20 kom överens om att alla ökar på resurstransfereringarna, gärna genom bistånd, säger professor emeritus Arne Bigsten, specialiserad på utvecklingsekonomi.

Ingen biståndsökning

Sverige har börjat ställa om biståndet, utifrån de akuta behov som uppstått i coronakrisens spår, säger Peter Eriksson. Han tror att den rika världen är beredd att bidra med mer.

– Det finns en ökad medvetenhet om att det inte bara är synd om oss i den rika världen, utan att situationen i de fattiga länderna i många fall är mycket värre. Och vi kan inte bara ägna oss åt problemen här hemma utan måste se på helheten, för om en stor del av världen sjunker ner i en ännu värre fattigdom drabbar det naturligtvis även oss, säger biståndsministern.

Men det är inte tal om att utöka den svenska biståndsbudgeten.

– Det vore ju toppenintressant att få till det. Men det finns ju en stor risk att vi får en mindre budget i stället när bnp och bni minskar i Sverige.

– Så jag är väldigt glad om vi skulle klara av att behålla den nuvarande nivån.