Sill och färskpotatis hör midsommar till för de flesta svenskar. Det får heller inte vara vilken sill som helst. Den absolut största delen som vi äter är från Norge.
På fredagen löper ett avtal ut som reglerar råvaran. Avtalet om den så kallade finansiella mekanismen mellan EES-länderna har kvoter kopplade till sig om hur stor tull som ska betalas på olika utvalda produkter – däribland den feta norska sillen.
Sverige är i princip det enda EU-land som köper sill från Norge för att lägga in och äta på högtider. Råvaran från övriga EU och EES håller inte lika hög kvalitet och finns inte att tillgå i lika stor utsträckning.
Högre pris
Därför satte EU i höstas en kvot om att få importera 5 000 ton av den norska sillen till en tullavgift på 10 procent. Men 5 000 ton beskrivs som en mer symbolisk summa. Sverige har begärt att få importera 17 100 ton, vilket är närmare årsbehovet, utan tullavgift.
Nu riskerar tullen att höjas till 20 procent när EES-avtalet löper ut den 30 april. Ännu har inget besked kommit.
– Konsekvensen riskerar att bli att det blir väldigt dyrt för konsumenterna. Vi tycker att det är en orimlig konsekvens för Sverige och svenska konsumenter om man inte hittar en övergångslösning till dess att det finns ett nytt avtal på plats, säger landsbygdsminister Jennie Nilsson (S).
Förseningen i förhandlingarna beskrivs bero både på brexit och sent antagande av EU:s långtidsbudget.
Vädjar i brev
I ett brev till EU:s fiskekommissionär Virginijus Sinkevicius vädjar nu Jennie Nilsson om en lösning och trycker på att fisken är ett stående inslag vid högtider och för många äldre i vardagen. Utan lösning kan kostnaderna att öka för beredningsindustrin och i slutändan kunderna.
– Kvoten för sillråvara är ju av väldigt stort intresse för Sverige. Sill och inlagd sill har ju en självklar plats på nästan alla svenska bord på i stort sett alla svenska högtider, midsommar, jul och påsk, säger Nilsson.
EU-kommissionen har ställt sig positiv till att kunna hitta någon form av övergångslösning, men den kan vara veckor bort. Samtidigt har inte ens förhandlingarna inletts om den finansiella mekanismen och den väntas därmed inte vara på plats förrän eventuellt senare i höst. I brevet talar landsbygdsministern om en trolig "kraftig försening".
– Vi vill att man hittar en lösning som innebär att man har någon form av förlängning i väntan på nytt avtal, och att det sker sömlöst och att det inte får oproportionerliga konsekvenser.