För nästan 30 år sedan satt Urban Lambertsson i puben och tittade på en karaoketävling när Estonia började kränga. Nu återvänder han till vraket där han som representant för de överlevande ska observera haverikommissionens utredningsarbete.
– Vi överlevare behöver svar på frågan varför det hände, säger han.
– Jag tycker inte att man har kommit tillräckligt långt i utredningsarbetet och för mig är det en gåta att det ska behöva gå 30 år och att vi fortfarande utreder orsaken.
Rengöra såret
Expeditionen ska bland annat fota bildäcket och bärga bilrampen till Estland för närmare undersökning. Lambertsson tycker att det är bra att man gör ett nytt försök med modern teknik att besvara frågorna om varför Estonia sjönk.
– I min värld lär vi oss av olyckan först när vi har lyft på alla stenar. Jag brukar jämföra det med ett djupt sår på armen, säger han.
– Om man lägger en blöt filt över såret kommer det att vara infekterat för alltid. Men om vi öppnar upp och gör rent ordentligt så kommer det att läka ihop.
Enligt Lambertsson är den tekniska undersökningen en del i att rengöra såret, även om det kommer att återstå frågor om skuld och ansvar.
– För mig är det en viktig pusselbit, men det är inte hela pusslet.
Minns inte smärtan
Lambertsson var på väg hem till Sverige efter en tjänsteresa i Estland när Estonia kantrade. Han lyckades ta sig från puben och ner i en livflotte i det tolvgradiga vattnet. Fem timmar senare bärgades han från flotten. I olyckan miste han en kollega.
– Ju mer fartyget krängde handlade det mindre om att hjälpa till och mer om att rädda sig själv. Jag och min kollega kom ifrån varandra och tyvärr så överlevde inte han olyckan den natten.
Han minns inte att han kände smärtan från sina skador under olycksnatten.
– Det är något som händer med människan när man hamnar i en kamp om livet, det som är fantastiskt är att också den typen av känslor blir förträngda. Det var som att gå i autopilot.
Vill påverka
Olyckans efterspel beskriver Lamberstsson som jättetufft med brutna löften från politiker och undermåligt myndighetsagerande som länge lämnade honom utanför.
Nu hoppas han kunna vara en garant för att den nuvarande utredningen går rätt till.
– Vi får möjlighet att ställa våra kritiska frågor för att öka trovärdigheten och också påverka utredningsarbetet.