Under måndagen evakuerades 25 svenskar från huvudstaden Khartum, i konfliktdrabbade Sudan.
När säkerhetsläget i ett land kräver att svenska medborgare förflyttas behövs i regel ett medgivande från landets regering för att svenska Försvarsmakten ska kunna gå in med en väpnad styrka i landet, säger Hans Ilis-Alm, lärare på Försvarshögskolan och före detta officer.
– Men det kan vara så att landets regering säger ja, samtidigt som den inte har full kontroll över situationen. Då kan det bli farligt naturligtvis.
Okänt antal svenskar kvar
Om ett lands styre totalt har kollapsat kan man inte förlita sig på lag och ordning, och i en sådan situation kan man inte lita på att parterna håller ingångna avtal. I Khartum har det varit på gränsen till just en sådan situation, vilket kallas en fientlig miljö, säger Ilis-Alm.
– Det är inte säkert att någon part har full kontroll på sina styrkor, men det kan skilja sig mycket lokalt. Vi vet ju till exempel att den franska konvojen blev beskjuten, säger han och syftar på en händelse den 23 april då en fransk soldat skadades.
I dagsläget är det inte känt hur många svenska medborgare som är kvar i Khartum. Varken Försvarsmakten eller UD vill kommentera hur många som kan ha evakuerats efter måndagens insats.
Ambassaden har central roll
Om säkerhetsläget försämras så att en evakuering blir aktuell är det ambassadpersonalens uppgift att kontakta de svenska medborgare som befinner sig i landet och informera dem om hur de ska gå till väga.
– Ambassaden och UD har en väldigt central roll när det gäller svenskar som inte är ambassadanställda.
– De som behöver evakueras får instruktioner hur de ska agera, beroende på hur läget ser ut och var man befinner sig. Oftast är det att man går till någon typ av samlingsplats.
Nu när ambassadpersonalen i Khartum själva är ute ur landet övergår räddningsarbetet av svenskar på plats i en ny fas, tror Hans Ilis-Alm.
– Förmodligen övergår man till att samarbeta multinationellt. Det är inte osannolikt att det kan vara EU som tagit över arbetet för att evakuera svenskar.
Varje operation är unik
Hur lång tid en sådan operation brukar ta är svårt att svara på, säger Ilis-Alm.
– Man brukar säga att varje sådan här operation är unik i sin karaktär. Själva huvudoperationen får man nog se som ganska begränsad i tid. Men jag kan inte uttala mig om det är tio dagar, eller 14 dagar, eller tre veckor.
I Khartum finns uppgifter om att kommunikation har legat nere, säger Hans Ilis-Alm, vilket gör att arbetet med att lokalisera och hjälpa svenska medborgare försvåras avsevärt.
– Väldigt mycket ansvar faller då på den som befinner sig i en nödsituation att själv kontakta svenska myndigheter. Men det är ju inte säkert att man kan hjälpa dem ändå.