Ett uppmärksammat ordbråk utgör fröet till forskningsprojektets tillblivelse.

Efter en misslyckad högerextremistisk moskéattack i Oslo 2019 påstod Norges dåvarande statsminister Erna Solberg att nynazismen i Norden har sin grund i Sverige. Från svenskt håll kontrade Anders Ygeman (S) med att norrmännen, med Anders Bering Breivik i åtanke, borde se sig själva i spegeln.

Efter ministrarnas pajkastning avsätter Nordiska ministerrådet pengar för att kartlägga fascismen i Norden.

– Den kanske viktigaste slutsatsen är att vi har ett nordiskt problem, men i princip inga nordiska plattformar för att hantera det, säger Robin Andersson Malmros, biträdande föreståndare på Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet som har lett projektet.

Från Führer till flytande fascism

Bakom studien, som mynnat ut i en nyligen publicerad rapport, står forskare från Sverige, Norge, Finland och Danmark. Den bygger på en genomgång av befintlig litteratur kring Nordens hundraåriga relation till fascismen.

Från 1920- och 1930-talets hierarkiska rörelser efter italiensk och tysk förlaga, via kalla krigets fokus på anti-kommunism och 1990-talets skinheadkultur, till dagens mer konturlösa landskap av "flytande fascism".

En av slutsatserna är att Nordens fascistiska rörelser alltid har samarbetat över gränserna, så även i dag. En annan är att miljön, som nu till stor del frodas på internet, är spretigare än någonsin – och därmed svårare att ringa in.

– Det är inte längre organisationerna, utan ideologin, som bär den här miljön, och den tar sig uttryck i väldigt många olika former. Men när vi tittar på hur man arbetar mot högerextremism så handlar det fortfarande till stora delar om att motarbeta organisationer, trots att de utgör undantaget.

Äldre under radarn

De nordiska ländernas förebyggande arbete mot olika typer av extremism skiljer sig åt, men enligt Robin Andersson Malmros går det ändå att tala om ett generellt nordiskt arbetssätt.

– Man kan säga att det står på tre ben: utbildning för demokratisk fostran, kunskapsuppbyggnad och lokal samverkan mellan skola, socialtjänst och polis.

Att det förebyggande arbetet i princip enbart riktar sig till barn och unga är ett problem, säger han, eftersom medelåldern i högerextrema miljöer sedan 1990-talet blir allt högre.

– Det är en ryggradsreflex från offentlig förvaltning i Norden att när vi pratar förebyggande arbete så tänker vi på ungdomar. Det lever kvar en bild av att det här är ett ungdomsproblem, men den myten behöver vi slå hål på. Tittar vi på vad polisen i alla nordiska länder säger så är medelåldern i de här onlinemiljöerna runt 35.

– Vi behöver prevention, särskilt online, som riktar sig mot vuxna och äldre.